Till dig Hanna och miraklet Saga <3
Jag vet inte hur jag skall översätta den känsla jag har i skrivandes stund .. hur stor kärleken är som bor i min kropp eller hur ödmjukt inställd jag är till livet just nu.
Men Hanna .. dessa rader etsar jag fast för evigt med svarta bokstäver på vitt underlag.
Jag kommer aldrig att kunna återgälda den tacksamhet jag känner för att du finns i mitt liv. Anledningen är enkel. Du är en av de starkaste kvinnor som jag någonsin har mött. Du går din egen väg. Fast i din tro på vad du vill i livet. Vi har alltid haft ett speciellt band du och jag, vi har alltid haft ett speciellt språk som översätter precis allt som går att känna - det är äkta. Har alltid varit så.
När du kom till mig och berättade att du var gravid så grät vi .. av vördnad .. båda två. Jag bara visste hur speciell denna resa skulle bli. Jag sa till dig för 9 månader sedan att oavsett var vägen bär så viker jag inte en tum från din sida. Det sista dygnet har varit mer än vad ord kan översätta just den resan med.
Jag anlände sent igårkväll till BB och dig och när jag klev in i rummet förändrades dina värkar och blev mycket starkare och mer intensiv .. jag skrattade och smekte din mage och sa:
- Se, hon vet att jag är här nu.
Imorsse skrattade vi också och jag sa till dig att idag kommer hon. Idag är en perfekt Sagadag .. du skrattade dig igenom timmar efter timmar efter timmar med värkarbete.
Eftermiddag sa du:
- Vilket team vi är.
Jag svarade: om en stund är hon här. Den känslan som du kommer att få vara med om kommer du varken förr eller senare att uppleva för den slår precis allting annat. Den kärleken är ofattbar.
Jag fick vara med dig vid varje värk, genom varje krystvärk och jag kommer aldrig glömma ögonkontakten jag hade med dig medan du jobbade dig fram till slutmålet. Magik. Urkraft.
Hanna, du var urkraften - som skapt för att sätta liv till denna värld. Jag är så imponerad av dig .. så lugn och så otroligt duktig att följa den instinkt du så naturligt besitter.
När Saga entrade världen stannade tiden exakt där och då .. det vackraste ögonblicket av dem alla - när mor och barn möts .. ögonkontakten .. trevande små händer .. ljudet över hennes läppar. Nyfödd, liten och naken i sin sårbarhet. Jag grät. Så vackert. Jag fick klippa navelsträngen .. och hålla henne. När våra ögon möttes tog hjärtat några extra slag - det gjorde lite ont, så stor var stunden .. jag älskar henne. Villkorslöst.
Fulländad. En fulländad liten människa. Så älskad.
Hanna .. jag älskar er. Jag är så tacksam för att du gav mig något som inget annat slår. Gåvan att få ta del av varför vi överhuvdtaget lever och existerar. Jag fick ta del av livet. I sin renaste form.
Tack. Livet är vackert och fullständigt magiskt.
Livet är en vacker Saga <3
Evinnerlig kärlek // Anna
