Vänd bort blicken för det berör inte dig.
Till dig som kan skatta sig lycklig för att du aldrig behövt ta i missbrukets hand. Grattis.
Till dig som inte behöver sitta vaken på nätterna och ha ångest för att den du älskar är på drift i livet och för att du inte vet om den personen lever eller är död. Grattis.
Till dig som aldrig behövt se någon du älskar förvandlas och delvis vara den du älskar men som delvis förvandlas till en främling för att drogen tagit över personligheten. Grattis.
Till dig som aldrig behövt följa en ung människa till sin sista vila för att drogerna skördade ett till offer. Grattis.
Jag vill ändå säga några ord till dig som kan skatta dig så lycklig. Det berör dig ändå. Har du barn eller tonåringar hemmavid så kommer dina barn direkt eller indirekt att vandra bredvid missbruket.
I skolan, på fritiden eller när de är på väg någonstans mitt i livet.
Det är inte individen. Det är tillfället som ges. Det kan hända vem som helst.
OM och NÄR tillfället ges .. det kan det hända precis vem som helst.
Att det bara är ungdomar med brokig bakgrund som fastnar i skiten är en myt.
OM du har tur och ditt barn klarar sig hela vägen så berör det oss alla ändå, för vi känner alltid någon som är direkt eller indirekt i kontakt med missbruk iallafall.
Vad kan du göra för att göra skillnad?
Se ditt barn, var jobbig, ifrågasätt, ring i tid och otid, var uppmärksam. Sluta aldrig att vara en nagel i ögat. Följ upp och glöm inte att prata med ditt barn. Om droger. Vad det gör med människor. Visa att det är noll tolerans som gäller. Till dig som har lyckan att slippa se ett aktivt missbruk. Grattis.
Till dig som sitter i missbruket eller som är anhörig.
Det finns hjälp att få - men vi måste se varandra. Vi måste samverka så vi blir starkare tillsammans.
Ensam är oerhört utsatt.
Tillsammans är vi så oerhört mycket starkare. Vi behöver beröra. Känna att det finns medmänsklighet. Känna att de finns så mycket mer vilja till förändring .. än att se omgivningen vända bort blicken från det som är jobbigt att se.
Kom ihåg - vi är bara människor. Det är mänskligt att fela, men det är gudomligt att förlåta.
Det kan vi göra om vi blir tagen på allvar och om vi berör varandra. I syfte att hjälpa varandra.
Imorgon är det en ljusmanifestation i Söderhamn klockan 18.00 vid tribunen.
För de som passerade vidare och föll offer för drogerna, för de som är fast i det just nu och för de som kämpar för en förändring.
Kom ihåg - vi är alla människor med hopp, drömmar och en vilja om liv.
Vi älskar individen, men vi hatar missbruket.
Vi ses imorgon.
( Söderhamns Unga i mitt hjärta som hela tiden engagerar ungdomar för en nykter morgondag)
Kärlek // Anna
Jag stänger boken
Nej .. jag uppskattar inte oärlighet, det är något som protesterar högljutt inuti mig varje gång jag kommer på någon i min närhet med att vara just oärlig.
Jag tänker vara naken i min sårbarhet om varför.
Jag har ett förflutet där jag alltid ursäktade allt och alla oavsett hur det var för att jag såg att det fanns anledningar till varför en inte kunde vara ärlig. Jag var rädd för att stöta mig med människor och kliva på tår om jag protesterade, ( tänk om de tog illa upp .. blev arg? skitsamma att jag tog stryk ) jag var en av de där människorna som ville behaga. Alltid behaga före att skydda mig själv.
Jag är förändrad. Jag ser fortfarande varför människor ljuger eller är oärlig. Jag dömer fortfarande inte. För jag förstår att det är inte mitt. Däremot tar jag fullt ansvar för hur det skulle drabba mig om jag accepterar lögnen i mitt liv. Och jag säger nej tack.
Hur mycket jag än älskar någon och vill ha kvar den personen i mitt liv, så väljer jag nej tack. Det är inte värt sorgen som det ger att ha kvar människor som ljuger och bedrar. Sådant gör ont och om än värre, jag sviker mig själv om jag accepterar det. Att förlåta sig själv för en sådan sak tar år att bearbeta. Jag har gjort den resan.
Många människor i mitt förflutna har sagt att de aldrig skulle ha överlevt om det inte hade varit för mig .. ändå var det just de människorna som svek hårdast i slutänden. Det gjorde oerhört ont. Sådär ont att det gick sönder inuti.
Jag har lärt mig läxan.
Jag är tacksam för de människor som har behandlat mig som sämst och grymmast .. för de lärde mig den viktigaste läxan:
att ärlighet varar längst.
De lärde mig att ta vara på det jag har och att uppskatta det, de lärde mig att aldrig vara möjliggörare till destruktivitet, de lärde mig allt om hur det känns att leva fri och lycklig för att morgondagen är min att göra vad jag vill med.
Det gör att jag med glädje kan vända på den sista sidan och stänga boken helt så jag kan skriva nya sidor i en ny bok där jag väljer att ta med sådant som är ärligt och långvarigt. Sådant som som jag mår bäst av.
För mig .. är det att säga ja till mig själv, till kärlek och till livet.
Ikväll vände jag det sista bladet och stängde en gammal bok.
Ikväll öppnar jag en ny bok och börjar skriva på ett helt nytt kapitel.
Ärlighet varar längst.
// Anna
Alltid i fri vilja
Jag pratar ofta till människor som rör sig mycket kring eller nära mig om den fria viljan och vad det betyder. Jag säger:
- Min dörr står öppen för hela världen, men .. ingen får kliva över min tröskel för än förändringen till det bättre har påbörjats hos den enskilda indivden.
Det betyder att jag är inte möjliggörare till destruktiva handlingar eller beteenden.
Jag pratar om att skydda min personliga integritet. Jag pratar om att älska mig själv så att jag kan älska andra. Hela vägen.
Det min resa har lärt mig är insikten om att jag kan aldrig hjälpa en annan människa till något bättre. För att människor skall må bra måste de jobba med sig själva först, ta ansvar för sina egna liv, förlåta det de har gjort mot sig själva för att kunna leva i ärlighet - när det har hänt får de mer än gärna kliva över min tröskel och leva sida vid sida med mig.
Det betyder att jag bryr mig inte om vilket bagage människor har, vad de har gjort eller inte har gjort, jag bryr mig inte om vad andra människor säger eller tycker om mig eller de som jag väljer att ha i min närhet .. jag ser individen, alltid individen. Sprungen ur valet att ta ansvar för hur vi agerar både mot oss själva men även mot vår omgivning.
Betyder det att jag dömer andra människors sätt att leva?
Nej, absolut inte.
Jag ser och förstår att våra liv är vår egen resa för att hitta våra egna sanningar och att vi måste få gå vår egen väg för att nå den. Min resa är min och din resa är din. Hur vägen ser ut eller hur lång tid den är - det är irrelevant. Det är målet med den som räknas - att lära sig att älska sig själv och skydda sin integritet.
Min uppgift är inte att tala om för någon hur den skall leva sitt liv.
Min uppgift är att värna om min integritet så att jag inte blir möjliggörare till destruktiva handlingar - ur det kommer sunda och friska relationer. Ur det kommer gemenskap som bygger på förtroende. Ur det kommer styrka att våga och orka göra förändringar som vi tillsammans blir starkare av.
Många frågar ofta hur jag orkar?
Det är det som är hela poängen.
De människorna som jag ger min tid till har påbörjat sin resa till det bättre. De tar ansvar för sig själva och för hur de agerar mot sin omgivning. De VILL ha förändringen till det bättre. Ingen av dem är möjliggörare till destruktivitet - snarare tvärtom. De vet vad som räknas och vad som verkligen betyder något i livet och priset för den insikten är oftast skyhögt.
Det de alla har vunnit, och det gäller mig själv också .. det är livsglädje och förmågan till att älska.
Så .. min dörr till omvärlden står på vid gavel, kom.. kom i fri vilja.
Olika är vackert. Olika är starkt. Speciellt när den kommer av fri vilja <3
Kärlek // Anna
