Back to eternity
I början av veckan gjorde jag och min familj en resa som min mamma och pappa hade planerat att göra denna sommar. Pappa ville besöka alla ställen som vi har bott på och där han verkade under sin tid i livet när han byggde upp sitt liv och familjen han delade allt med.
Vi besökte Graninge där han byggde upp det som då blev ett av Sveriges modernaste sågverk.
När vi svängde in på grusvägen som leder till sågverket var det som att slungas tillbaka till min barndom.
1000 tals minnen trängde upp och jag kom ihåg .. kände .. berördes. Till tårar, om och om och om igen.
Jag och min syster utanför det hus som jag växte upp i .. jag lämnade mitt namn inristat i ett av rummen inne i huset - den dagen som jag flyttade för att det alltid skulle vara märkt av mig.
Men .. jag är lika märkt - jag bär med mig så många lyckliga minnen från den här platsen. Kärlek som aldrig kan köpas för pengar, trygghet som aldrig går ur för den sitter i varje cell av mig.
Barndomsminnen .. här lekte jag och mina vänner .. sommar som vinter .. åkte kälke på vintern och hade affär på sommaren.
Solnedgång från Halstaberget .. så många timmar som jag har spenderat på detta ställe. Tränat slalom, tävlat slalom .. alltid med pappa. Jag kunde höra hans röst ..
- Anna, kom ihåg att ta ut svängen innan denna port - gå rakt på den, det är lite isigt på de här partierna .. är det fäste i skidorna - hur känns vallan? Behöver vi gå igenom banan en gång till?
Eller den gången som vi skulle tävla i störtlopp och han hyrde ett par skidor på 2,10 för de var det nyaste hemkommet .. jag var så jävla arg för de var inte i närheten så bra som de jag hade själv och de var så hårt slipade att jag höll på att gå ner i spagat för de bet fast i underlaget .. men under loppet hade jag bara en tanke och det var att jag skulle ner så fort det bara gick s jag kunde skälla på pappa om det.
Vi skrattade senare under alla år om just den incidenten.
Team .. vi var världens bästa team.
Ett ställe .. en miljon minnen. Tacksam. Jag är så oerhört tacksam. Jag träffade en gammal barndomsvän Vicky .. hon sa:
- Anna .. Åke satte spår. Han lämnade ingen oberörd. Ibland skämtar vi om att vi är som Idells .. när vi far omkring och gör 1000 saker samtidigt.
Och så var det med min familj - är fortfarande. Alltid på språng. Alltid något på G.
Vi vinkade av Sollefteå och åkte vidare till Backe - där pappa byggde sitt första hus till oss .. vidare till Östersund där vi har våra kusiner och när vi kommer fram til vår slutdestination så får jag en present.
Ett foto på pappa. Taget förra sommaren. Ser ni gesten. Gesten han alltid gav när livet var 100%
Pappa .. resan var 100. Verkligen 100. Jag vet att du var med varje sekund av resan. Tack för allt du gav din familj. Jag blev åter påmind om vad som är viktigast i livet.
Jag hör dina ord:
- Anna, man skapar sin egen framgång. Dela det med någon som delar dina drömmar.
Jag känner, ser och är tacksam. Mina ögon och hjärtat är vidöppen. TACK!
Kärlek // Anna
Rise like a Phoenix
Fotograf Frida Pehrson.
Här kommer en bildserie .. på mig. För många av er är det ett gäng bilder på en exponerad kvinna. För mig är de så fruktanvärt mycket mer. För mig är det återuppståndelsen från död och förföljelse till liv och fullständig frihet.
För mig är det .. to rise like a Phoenix.
Ni förstår, idag delar jag med mig av den sida från mitt förflutna som under en lång tid jagade mig dag som natt.
Jag har ett förflutet som slagen, förföljd, hotad och verkligheten av att vara så trasig som en människa kan bli. Jag gick i flera års terapi för att överhuvudtaget förstå och få in i mitt medvetande hur något så hemskt kunde hända mig och hur jag skulle hitta tillbaka till livet.
Har ni någonsin sett er egen spegelbild utan att veta vem som tittar tillbaka?
Jag har gjort det .. sett min spegelbild och inte haft en aning om vem som tittade tillbaka.
Det är oerhört skrämmande.
Det är ingen tillfällighet att människor idag söker tröst, svar och kraft hos mig - jag vet hur det känns, jag vet hur det är att leva i utanförskapet och det viktigaste .. jag vet inte bara hur man överlever, jag vet även vägen tillbaka till livet.
Jag känner igen en vilsen och trasig själ på 1000 tals mils avstånd .. jag sträcker ut min hand till alla som vill ha förändringen, det vill säga vägen tillbaka till livet. Eller som jag säger till de mina:
- Min dörr står öppen för hela världen, men bara om viljan till förändring finns där, inte en käft kommer över min tröskel om en inte vill ha livet - på riktigt.
Jag vet vad människan behöver.
Kärlek till sig själv för att kunna vara fri i sin helhet.
Jag är Ronja Rövardotter i högklackat och kavaj .. jag kan bestiga vilket berg som helst och jag skrattar hela vägen upp!
Jag älskar sommaren. Men kärleken till livet bär jag med mig 365 dagar per år. Oavsett årstid.
Jag är ett barfotabarn. Skogen är min bästa vän och källan till återhämtning.
Jag är min fars dotter - jag går min egen väg och söker ingen att hålla i handen för att vara trygg. Jag ÄR min egen trygghet.
Ensamhet för mig är den största gåvan av dem alla - en stund där jag får ta all plats i mitt eget liv. Det skapar sinnesfrid och ro i själen.
Det fanns en tid när jag satt i mörkret och skuggorna var min bästa vän. Det fanns en tid när jag var fånge i min egen kropp och hjärna. Det fanns en tid när rädsla var den känsla som övertog allt annat. Bara den som har förlorat allt har allt att vinna.
Jag skiter fullständigt i vad andra tror, tänker eller tycker om mig. Att jag vet - det är det enda som räknas. Jag är förändrad - jag har gjort hela resan. Jag går min egen väg - oberoende av någon annan. Jag förlorade allt - men vann högsta vinsten efter mitt fall.
Rise like a Phoenix.
Jag vet vem jag är. Jag är hel som männika. Jag är min egen.
Inget skrämmer mig.
Jag älskar den jag är.
Villkorslöst.
Jag är livet.
Jag flyger fritt och vet exakt vem som möter mig när jag ser mig själv i spegeln.
Tack!
// Anna
Mitt hjärta tillhör er
Idag har jag ägnat hela dagen till Söderhamns Unga och barnen ..
Hairstyling för barnen innebar att även jag blev stylad .. av Blerim .. för egen del kan jag bara konstatera att det måste ligga mycket kärlek i det jag gör för att kunna utsätta mig för precis allt de önskar :)
Skattjakt för barnen .. de var så exhalterade när de fick följa med piraten och leta efterd en gömda skatten som han så lurigt gömt i lekparken under alla buskar .. godis .. till alla barns förtjusning fanns att hitta bland snåren.
Vad är det då som gör att jag vill lägga min tid på detta?
Jo .. barnen och ungdomarna .. de är inte som vi vuxna .. de är helt eller lite ofärgad till sin omgivning.
Ett litet barn från Eritrea satte sig i mitt knä idag .. först ritade vi .. sedan höll jag honom i min famn när vi dansade till musik .. han förstod inte ett ord av vad jag sade och jag förstod inte hans ord .. men det spelade ingen roll. Vi kände med hjärtat.
Hans mamma kom och skulle ta honom vid fera tillfällen och han visade bestämt att han inte ville ur min famn .. jag visade med tecken att det var helt ok att han var med mig .. och vi dansade vidare tills jag satte mig på en bänk med honom i min famn.
Där satt vi .. två främlingar .. en vuxen och ett barn .. vi tittade på uppvisningar och jag kände mig rik på livet. Jag lutade mig bakåt och barnet halvlåg i min famn. Jag snusade på hans huvud .. strök honom på kinden och kramade honom, som om han vore mitt barn.
Så satt vi tills det var dags att lägga honom i hans vagn .. jag lyfte förikstigt ner honom och ville ärligt inte alls släppa ifrån mig honom.
Ni förstår .. han gav mig mer än vad många vuxna någonsin gör .. han gav mig fullständig tillit, gemenskap och värme där vi möttes - enbart som människor, såsom vi är skapta. Språket var kärlek. Jag kände hur han tyckte om mig och han kände hur mycket jag tyckte om honom, utan att enda ord sades.
Det är så jag ser på min omgivning.
Genom att känna med hjärtat.
Oavsett ålder, kön, sexuell läggning, etnicitet eller bakgrund.
Det är stort, det är vackert - och det är värt all min tid.
Det räcker nämligen gott med att vi bara är människor och känner med hjärtat.
Kärlek // Anna
