Vem vågar ..
Hej på er,
idag känner jag att jag vill dela och beröra ett viktigt ämnde med er.
Mod.
Det krävs ganska mycket för att våga göra olika saker, framförallt att göra sådant som en vet kanske inte är det lättaste att gemonföra eller sådant man vet att andra kommer lägga en del åsikter om.
Jag har exempel på hur det kan se ut.
De flesta vet och ser att jag älskar människor för jag står för alla människors lika värde.
Begrunda då detta.
Tänk er att jag har kallats för satan och att CFA är helvetes avgrund.
Varför?
Svar: Jag stöttar HBTQI.
Låt oss bara betänka detta över några sekunder. Vi lever i en värld (2016) där en fortfarande hyser så stor homofobi så bara för att jag stöttar alla människors lika värde, oavsett vilken sexuell läggning en har, så skulle jag vara satan? Det är absurd och orimlig verklighet. Ändock en sann händelse.
Vad krävs för att bemöta sådana åsikter?
Mod.
Modet att strunta i hat, modet i att sätta andra före sig själv för det är inte roligt med konflikter som baseras på hat, modet i att följa hjärtat och acceptera människan så som hon är.
Modet att inse att det bara är en individ som startar uppvigling och några till som väljer att följa efter - att det då gäller att se utanför boxen, släppa rädslan och istället lyfta blicken ooch se dem som tänker större och som inte dömer. Den gången gjorde jag precis så - jag kontaktade någon med lika stor makt och inflytande och gjorde bra saker med den personen för att visa att alla är inte på ett enda sätt bara för att en beter sig eller lägger väreringar som vi inte delar på. Men det krävs mod. För varje gång jag gör något bra, utmanar jag personer som inte vill se mig lyckas. Som vill leva kvar i gamla strukturer och normer. Som vill härska ch styra så som saker varit i alla tider. En struktur skapad för då-tiden och de gör allt de kan för att förstöra, genom att bete sig just som jag beskriver .. genom att sprida saker om mig, skrämma omgivingen med företällningar de hittat på själva eller som de pratat ihop sig kring. Tänk er själva .. satan och helvetes avgrund .. många av er skrattar nog just nu .. men det var verkligen inte roligt när det begav sig. Människor grät, var förtvivlad. Kränkta och sårade. Jag skrattade faktiskt själv den gången för bara tanken var så extremt absurd i sig men svarade: nu skall vi göra tvärtom, vi skall inte bete oss så, vi skall göra tvärtom, vi skall göra bra saker och visa hur fint det blir när vi gör så. Och så blev det. Vi hamnade i en tidningsskrift efter det, med mer fina samarbeten och större samverkan .. jätteroligt då ursprunget började med hat - och utkomsten blev kärlek.
Det var modet som förde oss dit.
Jag har även några få, riktigt hemska saker med mig i bagaget. Förra året var jag utsatt för ett mordhot av personer kopplad till andra människor som jag vet suttit i fängelse och som jag vet har en mycket våldsam bakgrund med sig. De spred fruktansvärda rykten om mig och satte saker helt ur sina koncept. Det var en mycket obehaglig tid av mitt liv, speciellt som några valde att tro på de osanningar som spreds om mig.Det var ju inte osanningarna i sig, det var ju mordhotet lagd mot mig av människor jag en gång litat på, trott mig känna, att jag visste att jag kunde lita på.Tänk er det uppvaknandet .. att veta att någon vill döda dig. Någon du känt i flera år, någon du gett allt av dig själv till, någon du önskat se all lycka hos. Att denna någon plötsligt valde att följa så mycket ondska. Jag var rädd. Gud hjälpe mig men jag var jätterädd. Vågade inte ha min son hemma under en lång period. Hörde och lyssnade efter varje steg utanför på gatan. Jag rapporterade naturligtvis vidare till olika personer så att man skulle veta vad som hände och personligen mådde jag fruktansvärt dåligt under en längre period av 2017.
Nu, det hade varit så lätt att börja hata alla som har samma bakgrund som denna person. Att börja prata illa om alla som kommer med liknande bakgrund. Att sätta mig och ALLA jag känner mot allt som har med denna målgrupp att göra. Men herregud .. så kan jag ju inte tänka. Så kan jag ju inte vara. Så kan jag ju inte döma alla bara för att EN enda individ uppviglade och startade något så fult.
Det krävdes mod. Massvis med mod. Och det krävdes vilja. För det jag gjorde vara att jag öppnade upp ännu mer för människor med liknande bakgrund. Och de sa:
- Anna, vi skäms. Hen har skändat dig, den människa som gjort mest för oss. Vi har ett talesätt - du har ett vitt hjärta. Det betyder att du är rakt igenom god. Jag kan inte se dig i ögonen. Jag skäms. Det gör ont i oss att se dig lida så svårt. Vad kan vi göra för dig?
Jag svarade: sluta, en person behandlade mig illa. Inte en grupp. Ni bär inte ansvar för dennes handling. Inte heller för dennes tankar eller avsikter, Jag jobbar hårt med mig själv för att våga lita, våga känna, våga ta in - men det är mitt att hantera. Mitt ansvar. Nu skall vi göra mycket mer, mycket bättre och visa att vi kan för vi vill och för att vår moral är högre och större.
Och så blev det. Vi påbörjade en mycket större omfattning av samverkan än någonsin tidigare.
Mod. Modet att älska. Att våga möta livet. Att gå vidare. Ett av de svåraste stegen i mitt liv. Denna tid.
Jag tar med mig det som en viktig påminnelse om livet och att alltid våga följa hjärtat och se till dem som vill mer och bättre för oss alla.
Så, när någon gör oss illa så har vi alltid ett val, vi kan välja att börja hata eller älska. V kan välja att lyssna på den som pratar illa,som vill skada, eller så väljer vi att inte göra det. Allt sitter i oss själva. Valet. Vem jag vill vara. Hur jag vill vara.
Därför vill jag avsluta mina tankar idag om hur viktigt modet hos människan är genom att lyfta fram en peron som satte sitt ansikte och röst för att stå upp för mig en gång när jag behövde det som mest.
Sandra Larsson
I en tid som för mig var mycket smärtsam och jobbig kom Sandra. Hon inte bara satte sin röst på allt när jag inte orkade själv, hon satte även sitt ansikte på sina ord. Hon stod upp för mig, vek inte en tum, hon VALDE att våga höras när många var tyst. Hon gjorde det som Centrum för alla arbetar med året runt, det som jag har gjort så många år för så många andra, att sätta sitt ansikte och ord och stå upp för den som inte orkar eller har kraften just då. Det är nämligen så att när vi är ledsen eller befinner oss utsatt av olika anledningar så behöver vi stöd. Från andra.
Jag pratar om civilkurage, om att våga, oavsett vad någon säger eller tycker, att göra, att stampa ner foten, visa vägen och våga vara mer för varandra. Vi behöver det i en tid och i en värld där hatet gror och där människor ibland väljer att leta efter fel på andra istället för att se styrkan hos varandra.
Sandra Larsson, du kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar ditt modiga hjärta. Du är min hjältinna. Förebild!
Vem vågar .. du vågar <3
Det är så jag önskar att vi alla skall vara med och för varandra.
Modiga och kärleksfulla.
Med kärlek // Anna
När vi går sönder en stund.
Hej på er,
7 månader sedan jag lät mina tankar hamna här med er. 7 månader av distans och reflektion. 7 månader där jag har pushat motivationen inom mig - drivkraften framåt.
Det här kan inte sammanfattas i några rader. Det måste beskrivas med mina ord, med det jag har upplevt och känt. Min pappa sa många gånger till mig att, Anna, du är för förtrolig med människor. Du låter människor komma för nära. Min erfarenhet av det är att han hade rätt. Och fel.
Jag tänker att .. hur vill vi att världen skall se ut? Hur vill vi att människor skall vara med och mot oss själva? Vill vi ha djup eller vill vi ha yta? Jag vet att jag vill ha djupet. Jag vill ha äkta känslor. Människan så som hon är. Jag vill ha tankarna, känslorna och livet som det ser ut - oavsett vad jag möter. Och om jag vill ha det så är det så jag skall bemöta min omgivning också.
Jag vill vara berörd och beröra.
Sedan jag var liten har jag varit sådan .. bara önskat hela världen full av kärlek. Vänner. Fin tanke. Sedan kom verkligheten och livet visade sig vara .. lite trixigare.
Jag vill inte prata om sveken jag har mött. Jag uppskattar däremot ännu mer de människor som är äkta, de som visade sig vara hållbara och de som gav mig kraften att orka ta stegen till att fortsätta vara den jag är - Anna. De som trofast visade mig vem och vad jag har varit och fortfarande är.
Vi backar bandet. Sommaren som förändrade mycket för mig. En sommar som ställde min tro på sin spets - min tro på allt jag älskar. På mig själv. Den jag är. På mänskligheten. En sommar där jag ärligt inte orkade eller ville något alls. Jag drog mig undan men vill just därför dela några möten med er. För att låta er se en glimt av verkligheten sedd genom mina ögon. Och varför vi måste orka. Framåt.
Barnen. Älskar barnen. Alltid.
Mitten av juni och jag blev sjukskriven. Jag pratade med en god vän och sa att känns som att jag sviker dem jag älskar mest .. ungdomarna. Jag är inte ett unikum, eller världens alla svar på allt, men det gör ont i mig för jag vet vad som kommer att hända när jag går hem .. den bro de gått på i flera år försvinner och det finns inget jag kan göra för att lindra det som kommer att ske. Min vän svarade mig att, Anna, du skall bara tänka på dig själv nu. Finns inte du finns det inget kvar.
En vecka gick och jag var tvungen att åka in till stan för att hämta ut en ny telefon. Jag hann bara in till stan så möttes jag av 4 ungdomar. De mötte mig i dörren och sa:
- Snälla Anna .. vi har inte ätit på 2 dagar. Kan du hjälpa oss?
I det skick jag var, så kändes det oövervinnerligt att överhuvudtaget ta mig för något alls men jag sa till min LindaSofie, snälla ring upp XX åt mig. Hon gjorde som jag bad och medan jag gick för att hämta ut telefonen följde detta samtal:
Jag: hej det är jag .. du .. jag behöver hjälp. Jag är inne i stan och skall hämta en ny telefon men 4 av mina ungar mötte upp mig alldeles nyss. De har inte ätit på 2 dagar. Kan du snälla hjälpa mig? Jag fixar inte att se dem såhär.
XX: Att du inte ringde för 15 minuter sedan då var jag fortfarande kvar på jobbet ..
Jag: jag kom precis in till stan och mötte dem direkt nu .. annars hade jag ringt tidigare.
XX: 4 ungar säger du? du .. jag vänder bilen och fixar det nu. Är det 4 vaddå?
Jag: ja .. det är 4 grabbar.
XX: är du på Centrat?
Jag: jag skall bara hämta telefonen sedan går jag tillbaka dit.
XX: ok, jag kommer dit med varorona.
20 minuter senare kommer denna företagare med 2 stora kartonger mat. Till bredden fylld. Jag började gråta när jag såg honom lasta av och bär fortfarande med mig hans ord:
- de kommer att klara sig några dagar nu.
Känner .. vilken man .. vilket hjärta .. tveklöst kom han till undsättning. Direkt. Inga frågor, bara hjälpsam och så oerhört fin.
Det är det här Söderhamn jag känner till - det är den här samverkan som jag har älskat och fortfarande älskar. Ett samtal - 20 minuter senare kommer hjälpen. Direkt till dörren.
Handgjort skrin färdades från ett krig i Syrien till Centrum för alla. Från en mamma som lät sina söner fly till Sverige. Till fred. Till ett liv. Hon bad mig: from one mothers hand to another mothers hand. Please take care of my sons. Det är det CFA arbetar med 365 dagar per år. Medmänniskor. Alltid med fokus på hjärtat. Människor vet det här. För det är många som passerat CFA genom åren.
Några dagar passerade. Fick ett meddelande där jag befann mig i min egna trygghet, ute i mitt Eden. En av ungdomarna satt häktad. Oro bland de andra ungdomarna.
Jag tog min telefon och skickade ett enda meddelande som gick till den som satt häktad. Jag skrev:
- Jag vet var du är. Jag vill att när du kommer ut, att du ringer mig direkt. Först av alla ring mig!
Det gick 48 timmar. Jag fick ett samtal. Det är min ungdom. Hen hade lånat en mobil av en medpassagerare. Jag frågade hur långt bort från Söderhamn hen var. Svarade hen att jag tar mig in till stan och att jag vill att vi ses direkt hen kommer fram.
När vi ses vill jag spontant ge hen en örfil - men istället kramar jag om hen hårt och länge.
Säger: vad är det jag har sagt 1000 gånger om??
Hen: vad?
Jag: Ge f*n i att möta upp skit. Vad f*n hände?
Hen: jag gjorde ingenting .. det var xxx som ringde mig.
Jag: ja, och vad har jag sagt om att möta upp sån där skit? Vill du dö??
Hen: jag kommer inte att dö, jag fick ingen stryk. Inget hände.
Jag: nej .. för du har inte ett skit att bevisa, vad tror du dina föräldrar tänker?
Hen: vah?
Jag: ja vad tror du dina föräldrar tänker? har de satt dig till denna värld för att få begrava dig före dem själv?
Hen: lugn, Anna .. jag svär .. det är lugnt.
Jag: du, inte ett skit är lugnt .. jag vill att du lovar mig att inte ett skit kommer att hända och det vill jag att du lovar för att du helt enkelt inte möter upp dem igen? Jag vill inte veta av någon vendetta eller annan skit. Jag orkar inte se er ta ihjäl varandra. Förstår du vad jag säger?
Hen sveper undan med blicken och jag säger åt hen att se mig i ögonen när hen svarar mig.
Hen böjer sig fram över mig och ger mig en mjuk puss på min panna och säger:
- jag lovar Anna, du kan vara lugn. Jag skall inte dö eller göra något som gör dig upprörd.
Klumpen i min hals blir större och jag kan inte behärska tårarna som rinner när jag säger:
- jävla unge .. du skrämmer livet ur mig. Låt mig få en liten stund för återhämtning. Hur kan jag vila och återhämta mig om jag måste tänka på sånt här skit och oroa mig för om ni lever eller slår ihjäl varandra??
För vad?? Vi är så mycket mer än det här.
Kramen .. den oerhört långa kramen jag fick av hen .. gick rakt igenom allt annat.. rakt genom min trötthet och nådde fram till allt som är jag. så som jag alltid vill vara. Icke dömande. Bara ett enda stort hjärta som känner massor - precis hela tiden.
Jag lämnde hen .. åkte ut till mitt Eden igen .. för den återhämtning jag så väl behövde.
Tid passerade. Sakta sökte jag mig tillbaka till mina rötter. Lät mig själv känna. Vara.
Funderade mycket över vem jag är. Vad jag vill med mitt liv? Vad som är värt något egentligen?
Vad har jag åstadkommit? Vilket pris fick jag betala?
Det här är det jag har kommit fram till:
- Jag måste vara fri, i både känsla och ord, ärlig i den jag är. Jag måste få vara Anna. Så som jag är. Med fel och brister. Med styrka och allt som kommer med mig.
När jag får känna så visar världen mig nämligen hela tiden det vackra och fina hos andra. Vill jag ha förändring måste den börja hos mig själv. Det krävs mod. Att våga släppa inpå. Våga känna.
Tänker på samtalet jag hade idag, en gammal man som jag inte har sett på ett år. Han sökte mig häromdagen på messenger .. ett rop från ett annat land. När jag pratade med honom ikväll sa han medan han grät:
- Anna, min dotter .. att höra din röst .. få prata med dig .. är bättre än alla doktorer och mediciner. Jag tittar på fotona av oss varje dag, bär med mig dig i mitt hjärta .. och på mitt fönster har jag svenska flaggan så jag ser den varje dag. Den påminner mig om var jag har mitt hem. Var du är.
Och jag tänker ..
Bara kärlek kan påverka så starkt. Bara kärlek når fram på det sättet genom både tid och rum.
Gamla som unga, oavsett nationalitet, ursprung eller bakgrund.
Det är himla fint att få möta livet på det sättet.
Så .. ibland går vi sönder. Fullständigt kraschar. Livet är så. Men vi reser oss igen. Starkare. Bättre. Klokare. Bättre version av oss själva. Så vi kan vara mer, göra mer, känna mer.
Det är så jag önskar hela världen att vara. Kännande. Mjukare. Fri i både tanke och ord.
Med kärlek till Dig // Anna
Jag är Anna. En egen person. Också.
Det gör ont. Det vill jag dela med er.
Det tog mig ett tag att få ner i rader hur jag har mått. Det är svårt att prata om sorg.
Vi kan väl bara vara helt ärlig och konstatera att det faktiskt gör ont.
Riktigt vidrigt, äckligt ont. Har det gjort i mig. Under en lång tid.
Få vet att jag genomgick ett privat helvete i höstas. Få vet att jag blev jättesjuk av det som hände mig. Få vet att det i kombination med extrem hård arbetsbelastning, svek av människor jag litat på fällde mig hela vägen i backen.
Sådär hårt så jag inte kunde andas. Sådär hårt så jag inte såg varför livet var värt ett endaste dugg.
Hjärtat slog hårt och snabbt. Under fyra dygn var jag bortkopplad från den här världen. När det var som värst. Jag kunde inte gå. Jag kunde inte röra mig. Jag var fast i min egen kropp.
Varje andetag gjorde ont.
Jag tappade fokus för ett tag. Irrade omkring i en verklighet jag inte kände igen. Kvinnan jag såg i min egen spegelbild - vem var hon?
Människor i min omgivning fick gå in och axla över i princip allt.
Jag var skuggan. Jag var tystnaden. Jag bara var.
Jag som alltid pratar om styrkan i att visa sorg. Styrka är att VÅGA visa svaghet.
Tänker att när vi visar svaghet - så är det förutsatt att den vi visar det för är varlig och förstår att hantera det med omsorg och omtanke. Att stärka. Att ge. Att underlätta. Att vara snäll & mjuk.
Chock. Jag har befunnit mig i chock. Under lång tid.
Jag älskar ärlighet.
Det här min sanning.
Jag har förändrats. Sorgen, förlusten och det sjuka tog glädjen. Livsglädjen.
Jag är annorlunda. Jag tänker annorlunda. Jag vill annorlunda. Från förut.
Ni vet - den del av jaget som skyddar oss från oss själva och även vad andra vill göra mot dig som person. Den delen av mig tar störst plats just nu.
Jag är färdig med allt det där som bara tar utan att ge. Jag har lärt mig läxan.
Jag ger därför mitt bästa jag enbart till dem som förvaltar det bäst. som ger lika mycket tillbaka.
Ändock.
Jag led verkligen. Då. Det mänskliga psyket är starkt.
Och mitt i allt det där som gjorde så ont så mötte jag omvärlden - som levde på som att ingenting alls hade hänt. Som att min sorg, min förlust och det jag kände inte existerat. Jag skulle arbeta och jag skulle hantera livet som vanligt .. men herregud .. jag kunde knappt röra mig. Jag ville skrika till hela världen att bara låta mig få vara. Jag vandrade omkring som en vålnad. Orkade inte med något.
Det blev svårt. Sånt där som jag egentligen inte bryr mig om.
Jag är van .. att bli skvallrad om, pratad om, så många funderingar. Lögner. Sanningar. För vem? Varför?
Tjänar jag pengar är det fel, tjänar jag inte är det fel. Vem ligger jag med? Vad gör jag på min fritid? Har jag någon fritid? Hur jag lever mitt liv? Om jag har ett liv? Listan är lång. Ännu större är mina egna frågetecken.
Här är jag för inte så länge sedan. Jag tränade på att ta bilder. På mig. Visa mig igen. Så typiskt mig att träna på sånt jag tycker är svårt. Jag var egentligen dålig här. Jag sa ingenting om det. Inte ett ljud kom över mina läppar om hur illa det egentligen var.
Jag tycker inte att jag behöver berätta för någon vad som hände mig. Hur det påverkade mig. Det är privat. Mitt liv. Det jag vill säga är att tydligt förväntas jag vara någon som man kan peta i lite hur som helst. Som att jag inte är en egen person med känslor eller behov som alla andra. som att livet inte berör mig på samma sätt som alla andra.
Så befängt. Så absurt. Så oerhört fel.
Jag har lärt mig mycket. Av min resa. Många nya insikter.
Jag har därför tagit hjälp av andra som hjälper mig att agera annorlunda. Som hjälper mig att tänka i nya banor. Som visat mig hur jag delegerar till andra. Som gett mig värdefulla råd och som axlat mig i flera led. Jag är oerhört tacksam för all den stöttning och all den omsorg jag har mött av dem som varit rädd om mig när jag behövde det som mest. De som värnat om mig som person.
Tänker:
- Jag är Anna. En egen person. Också.
Livet händer oss alla. När vi ser något eller någon kom ihåg att vi alla har våra egna ryggsäckar att bära på. Att vi alla behöver få utrymme.
Känner:
Jag är först och främst människa. Min människa. Jag är en mamma. Jag är en dotter. Jag är en syster. Jag är någons bästa vän.
Jag vill leva länge till. Därför gör jag förändringar i mitt förhållandesätt till både livet, mig själv och andra människor.
Till dig som tar del av mig, oavsett hur, kom ihåg:
Jag är Anna. En egen person. Också.
Tack <3
Vad vi gör ❤️
Mina dagar fylls av mötet med andra människor. Hela tiden möten. Jag iaktar min omgivning med förundran och glädje. För varje dag ökar mitt medvetande om mänskligheten och hur vi är med varandra. Vad vi saknar. Vad vi har. Tydligare och tydligare blir bilden av mänskligheten och hur vi fungerar. Givmildheten och egoismen möter mig dagligen. Liksom styrkor och rädslor.
Barnen berör mig djupt och innerligt.
Alltid öppna. Alltid sökande. Alltid snälla. Alltid givmilda. Kramar. Ärlig. Utsatta, sårbara står de i beroendeställning till oss. Vi vuxna.
Ungdomarna. Präglad av både bakgrund, kultur och sökning efter egen identitet. Nyfiken på livet och ofta utmanande i sina attityder.
Jag möter enbart fina unga människor som är på väg in i vuxenvärlden. Så många samtal om livet jag har haft och har med dem.
Mötet med vuxna. De som söker hjälp och de som har makten till att kunna hjälpa . Varje dag levererar jag information till makthavare i samhället om hur det ser ut på gatorna, i hemmen och i livet för civilsamhället. Vet ni. Det är de vuxna som skapar problemen i samhället och det är även de vuxna som har lösningarna. En fråga till er alla:
Mina tankar går ofta i banorna kring: hur tar vi egentligen hand om våra unga? Varför är vuxna ofta benägen att döma och lägga värderingar?
Det faktum att många vuxna har en massa åsikter utan att i praktiken agera för att hjälpa till - det provocerar mig oerhört hårt.
De unga.
De behöver inte åsikter. De behöver engagemang.
Det är därför jag lägger många timmar av mitt liv på de unga.
Jag vill vara med och stötta där det räknas. I hjärtat.
Alla kan vi hjälpa till med något. Vår tid, engagemang, ge saker, stötta med ekonomi. Eller fråga andra som kan hjälpa till om en inte kan själv. Göra det vi kan helt enkelt. DU behövs. DU spelar roll.
Kom ihåg, alla ungdomar har inte samma utgångsläge i livet.
Mötet med vuxna. De som söker hjälp och de som har makten till att kunna hjälpa . Varje dag levererar jag information till makthavare i samhället om hur det ser ut på gatorna, i hemmen och i livet för civilsamhället. Vet ni. Det är de vuxna som skapar problemen i samhället och det är även de vuxna som har lösningarna. En fråga till er alla:
- vilken sida tillhör du? Den som bara ser problemen eller ser du lösningarna?
Valet är ditt.
Varje dag bygger jag nya broar, skapar nya möjligheter och förändrar tiden här och nu till det bättre i samverkan med många andra människor som ser, förstår och vill. Vi gör inte alltid rätt, men bättre att göra något än att inte göra något alls.
Jag älskar viljan hos människan. Möjliggörarna. De som har modet till att göra det som krävs. Skapa förändringen till det bättre.
Allt vi behöver för att må bra är egentligen mer öppna hjärtan, mer öppet sinne och glädjen i att vi är skaparen av våra egna liv.
Förändringen till det bättre börjar alltid med oss själv och vår egen inställning till oss själva, omgivningen och livet.
Jag är skaparen av mitt liv. Jag är skaparen av min egen lycka. Jag väljer helt själv vad och vem jag släpper in i mitt liv. Hur jag vill må. Vad jag vill göra. När jag vill ha förändringar. Modet att göra förändringen. Ibland måste vi släppa taget om gammalt för att kunna släppa in nytt. Allt handlar om mina egna val.
Vad väljer du i livet?
Du är värd det bästa.
Du har ett liv. Det är här och nu.
Du väljer.
Kärlek // Anna ❤️
❤️
Barn. Det finaste jag känner till.
Mycket skratt. Mycket hjärta.
Jag var med på BB när han var en liten, nyfödd bebis. Bar honom i korridoren morgon som kväll.
Jag tänkte då, hur speciellt bandet till honom var.
Det var 2006.
2016 är året nu.
Det är fortfarande lika speciellt.
Jag tycker att det är så himla fint att han vill spendera sin tid med mig, att han vill sova över hos mig. Fortfarande.
Ikväll är det moster & Valtertid.
Pizza på Amore till middag. Vi pratade om skolan, favoritämnen. Att de läser om Järnåldern på SO:n, vi pratade om gudar och gravar .. & om allt mellan himmel & jord.
Filmkväll, Sune i fjällen.
Vi skrattade så taket lyfte.
Mys.
Mostertid betyder favoritgodis. Så mycket en orkar.
I rätt följd:
1) Snickers
2) Twix
3) Salta pirater
Fredagkväll, moster & Valtertid.
Jag tänker hur viktigt det är med tid. Att ge tid för att få tid som betyder något och som ger både minnen att förvalta men även känslan av att vara betydelsefull.
Jag vill att Valter känner så och att när han blir vuxen så kommer han ihåg att det var just sådär speciellt och mysigt att spendera tid med sin moster. Att han kommer ihåg mig med värme och glädje.
Därför boundar jag med tid och uppmärksamhet, för han är mycket speciell för mig .. så är bandet mellan mig och en 9-årig pojke stärkt för en livstid.
Det känns himla fint ❤️
Kärlek // Anna
Till dig - nättrollet.
Jag funderade några gånger på om jag ville säga något alls.
Jag är ensamstående mamma. På heltid. Min son bor hos mig.
Den lilla rösten som vägrar bli tystad sa:
- kör!
Det här inlägget är till dig, nättrollet som anonymt skriver elaka saker utan att egentligen stå för vad du tycker. Du har inget namn, bara några rader med elaka kommentarer som saknar både en röst och ett ansikte. Du gömmer dig bakom en skärm och du lägger värderingar om människor som du inte känner.
Jag vill fråga dig något.
Hur många barn har du hjälpt den här veckan? Hur många ungdomar har du avsatt tid för som tagit ett återfall eller som inte orkar leva längre? Hur många människor har du tröstat när de gråter så hårt att dina kläder blir våta av deras tårar? Hur många timmar avsatte du under förra veckan för att ge din röst till människor som känner att ingen lyssnar och du, hur många människor krigade du för, helt i det tysta för att ge framtidstro där mörker hägrar?
Du förstår nättroll, det är min vardag jag beskriver. Det är många gånger jag får ont i hjärtat av ondskan och lidandet jag möter. Alla stora egon som tänker på sitt. Maktmissbruk och härskartekniker. Jag möter allt det där. I min vardag.
Det krävs en extrem uthållighet för att orka ta i barns lidande. Ungdomars önskan om att dö eller möta gamla människors tårade ögon och uppgivenhet.
Det är mycket att hantera. Många upplevelser. Mycket sorg. Mycket lidande. Som få vill ta i.
Jag har valt att ta i det. För de som inte kan, vill eller orkar sätta ord på lidandet.
Så kommer du.
Nättrollet. Anonymt smyger du in som ett ansiktslöst spöke. Gömd bakom din skärm lägger du värderingar om mig som människa. Som person. Som mamma.
Jag behöver inte förklara för dig. Vem jag är. Jag är inte här för att bli älskad av alla, jag är här för att vara mitt bästa jag. För de som behöver mig. För de som älskar mig så som jag är.
Vet du
Jag är tacksam för livet. Det har märkt mig på så många sätt att jag har tappat räkningen. Jag har brutit ihop på ett sätt som knäckte mig på alla sätt som går, det är bra för när jag reste mig igen - så fanns inget kvar av den gamla Anna.
Jag är extremt uthållig. Jag älskar livet så som bara en människa som har förlorat allt kan göra.
Jag är ensamstående mamma. På heltid. Min son bor hos mig.
Jag värnar om min privata sfär.
Att få ihop alla trådar kan vara lite meckigt. Men jag gör mitt bästa och vi har många samtal jag och min son. Om det mesta mellan himmel och jord. Jag är stolt över honom. Vi har en otroligt fin relation och jag älskar honom mest av allt i hela världen. Det finaste med honom är att han är så ödmjuk inför både livet och människorna i det .. och han är ärlig. En ung man med ett stort hjärta.
Varje dag skriver jag ner sådant som jag är tacksam för. En påminnelse om att inte ta livet eller människor för givet. Jag jobbar hårt med mig själv för jag lever varje sekund. Jag känner varje sekund. Jag älskar varje sekund. Av livet. I tacksamhet.
Jag blev ledsen när du dömde mig nättroll, som människa, som person och som mamma. Du överrumplade mig.
Då skrev min Linda dessa rader till mig.
En påminnelse till mig om hur hon ser mig. När jag är mitt bästa jag.
Så det här är min hälsning till dig nättrollet:
- tack för att du var grym mot mig. Du påminde mig om varför det är så viktigt att sätta både ett ansikte och röst på våra åsikter. Det är så vi gör skillnad.
Tack för påminnelsen:
- Jag är inte här för att bli älskad av alla, jag är här för att vara mitt bästa jag ❤️
Det räcker långt.
Kärlek // Anna
Jag är inget utan dig
Vill dela med er.
Vad vänskap är och hur den kan se utom vi släpper in den och välkomnar den.
Bordet i sovrummet som alltid var påfyllt med vätska. Jag var påpassad dygnen runt. Flera gånger i timmen blev jag ompysslad med frågan:
Förra veckan blev jag sjuk. Riktigt sjuk. Sådär sjuk så jag inte klarade av att ta hand om mig själv. Jag var så sjuk att jag inte kunde gå själv.
Att då i samma sekund mötas upp av människor som verkligen bryr sig och som ger precis allt för att de ser och vill hjälpa, för att de är vänner .. det är så himla fint. De flyttade in i mitt hem under några dagar. Hjälpte mig med precis allt.
Jag är verkligen tacksam.
Rasmus kände hur sjuk jag var. Så försiktigt låg han nära, nära hela tiden. Utan att störa. Djur är helt otroliga på att fånga upp sin omgivning.
Bordet i sovrummet som alltid var påfyllt med vätska. Jag var påpassad dygnen runt. Flera gånger i timmen blev jag ompysslad med frågan:
- har du druckit? Behöver du något?
När jag kunde börja äta fick jag hemlagad soppa med läkande kryddor.
När jag tog mig upp till soffan fick jag manikyr och fotmassage. Så otroligt ompysslad. Kärlek.
Påfyllnad. Återhämtning. Andas. Boost.
Kommer till jobbet efter en vecka och första dagen möts jag av denna hälsning. Av de två kvinnor som vårdat mig så ömt när jag låg så sjuk.
Jag kommer inte ihåg hur livet var innan ni kom in i mitt liv, men jag vet det här med all säkerhet:
När jag kunde börja äta fick jag hemlagad soppa med läkande kryddor.
När jag tog mig upp till soffan fick jag manikyr och fotmassage. Så otroligt ompysslad. Kärlek.
Påfyllnad. Återhämtning. Andas. Boost.
Kommer till jobbet efter en vecka och första dagen möts jag av denna hälsning. Av de två kvinnor som vårdat mig så ömt när jag låg så sjuk.
Jag kommer inte ihåg hur livet var innan ni kom in i mitt liv, men jag vet det här med all säkerhet:
- jag är inget utan er, ni kom in i mitt liv när ni hade förlorat precis allt i era egna liv. Ni har lärt mig allt om ödmjukhet och att livet handlar om vad vi gör för varandra & om att leva varje sekund. Ni har gett allt av er till mig & mitt löfte till er är att jag alltid kommer att ge allt av mig till er.
Tack för att ni älskar mig. Jag älskar er. Alltid. Tack för att ni kom in i mitt liv.
Kärlek // Anna ❤️
Det löfte jag gav
Livet.
Jag lever som jag lär och älskar livet just för förändringarna jag möter i livet och hur jag skapar min verklighet efter det. Livet handlar om relationer, förmågan att välja ärlighet, glädje och sunda flöden som vi mår bra av. Det handlar också om hur vi hanterar dåliga relationer och vad vi gör med dem. Förändringen till det bättre kräver först en förändring hos oss själv, så vi kan & vågar välja det bästa i livet. Våga välja det som gör oss lycklig.
Det jag fick tillbaka är så mycket större.
Ligger i min soffa och reflekterar.
Tänker på min pappa som lärde mig så mycket om livet.
Han sa:
Han sa:
- Anna, lova mig att se efter mamma och lev med människor som stöttar dina drömmar.
Jag lever som jag lär och älskar livet just för förändringarna jag möter i livet och hur jag skapar min verklighet efter det. Livet handlar om relationer, förmågan att välja ärlighet, glädje och sunda flöden som vi mår bra av. Det handlar också om hur vi hanterar dåliga relationer och vad vi gör med dem. Förändringen till det bättre kräver först en förändring hos oss själv, så vi kan & vågar välja det bästa i livet. Våga välja det som gör oss lycklig.
Mamma. Kvinnan som gav mig livet. Sedan gav livet mig Alaa. Familj. Med och utan blodsband. Det som binder oss samman är gemenskap, ärlighet, omtanke och en stor tillgivenhet. Till livet. Tillsammans.
Afraa, jag ser mig själv i hennes ögon, jag hör mig själv genom hennes skratt och jag känner min egen sårbarhet genom hennes tårar. Livet gav mig livslång vänskap i en främling som en dag stod utanför min dörr. Mitt val den dagen var att släppa in, öppna upp och ge av fri vilja.
Jag gav kärlek, omtanke och styrka.
Det jag fick tillbaka är så mycket större.
Familj handlar om ärlighet, omtanke, förmåga till att ta hand om och ge allt av oss själva i fri vilja. Det handlar om att välja glädje och våga säga nej till sådant som inte gör oss lycklig.
Jag är så tacksam för att min pappa lärde mig så mycket om livet, att han visade vikten av att välja det som gör mig lycklig i relationer till andra.
Jag har därför underbara människor i mitt liv som stöttar mina drömmar och som lever vid min sida.
Jag ger och jag får.
I ärlighet, ödmjukhet och av fri vilja.
Det är kärlek // Anna
Det gör förbannat ont
Vill dela med er.
Av dagens alla möten, av alla tårar, av allt lidande så bär jag mötet med ett speciellt barn med mig hem till den soffa jag vilar i skrivandes stund i.
Barnet som jag gav två timmar av mitt liv till idag.
Han skiljde sig direkt från de andra barnen. Det var därför jag stannade två timmar trots att jag hade barnpassare i lekrummet. Jag hade inte tid för lek.
Jag tog mig tiden. Barnet.
Pojken berörde mig djupt - rakt in i hjärtat.
Han skrattade inte en gång, han log inte en gång och han sa inte ett ord på två timmar.
Jag satt nära, men inte för nära. Jag sa inte heller något utan lät honom se mitt leende varje gång hans ögon mötte mina. Hans ögon .. en liten pojkes ögon .. inget liv. Döda. Som en 90-årings blick i en liten pojkes ansikte. Ingen kontakt.
Hjärtat brast 1000 gånger om.
Jag tänkte:
- lilla hjärta, vad har du sett? Vem tog din barndom ifrån dig? Vem har gjort dig så illa?
Två timmar satt jag där. Tyst. Räckte över olika leksaker. Lät den lilla pojken med de trötta, gamla ögonen bara vara barn.
Jag värmde en bulle som jag gav honom. Små händer mötte mina i ett ögonblick.
Jag - märkt för evigt av mötet med en liten pojke. Insikt. Reflektion. En övermäktig önskan om att vilja göra bra. Ta bort alla bilder, ljud och all rädsla som märkt honom.
Nu i min soffa, tårar .. jag kan inte hejda dem. Ofattbar ilska. Förbannad.
Det ÄR vuxna som gör det här mot barnen.
SLUUUUUUUUTAAAAA!!
Vad är det för jävla fel?!?
Det gör bara jävligt ont. I hjärtat.
Jag vill. Jag känner. Jag kommer att agera.
Varje cell i mig skriker av protest.
Det är inte såhär vi vill att framtiden skall vara för våra barn.
De har rätt till ett liv i skratt, med glädje, med lek. Vara barn.
En liten pojke märkte mig för livet idag. Han berörde mig rakt i hjärtat.
Det gör förbannat ont.
Och jag tänker:
- det jag kan göra för att påverka verkligheten för de barn som behöver få vara barn, som inte kan sätta ord på behoven, som inte skrattar, mitt löfte är att röra mig med ljusets hastighet för att ge förutsättningarna snabbare så de kan få vara barn.
Jag tänker dra med mig så många vuxna jag bara kan. Som känner. Som vill. Som kan. Som vågar. Som ser.
Som ser barnen vars själar har gömt sig för vuxnas grymhet.
Jag vill väcka just de barnens ögon till liv igen.
Barn behöver vuxna som ger: kärlek ❤️
//Anna
❤️
I min vardag träffar jag så många människor som vill och som behöver min hjälp. Tårar, sorg, omänskligt lidande. Jag får också mycket glädje och skratt.
Mamma kom förbi .. Sushi .. skratt .. gemenskap .. villkorslös kärlek och jag är lycklig.
Levande ljus, lugn och ro, min borg, min oas .. landa, andas .. återhämtning .. lycka.
Skratt, glädje & mer skratt ❤️
Långpromenad i solsken med finaste vännen. Det är så skönt att låta orden komma, att bara prata med den vän som kan hela min historia, som vet vem jag är, som älskar mig för den jag är. Tacksam. Jag är tacksam ❤️
Höst .. jag älskar hösten .. jag har höstpyntat på min balkong.Vackert ❤️
Varje dag ger jag allt av mig - för att ge där jag kan.
För att hålla hela vägen behöver jag ibland vara med människor som ser mig, som älskar mig, som ger av dem själva så som jag ger av mig själv till andra.
Som är rädd om mig, Anna.
Den här helgen bestämde jag mig för att stänga ute världen och bara vara med människor som inte vill ha något mer av mig mer än min närvaro.
Jag är lycklig.
Lördag .. vackra Ingrid kom med räksmörgåsar .. skratt i min soffa .. vänskap .. vacker vänskap .. lycka.
Mamma kom förbi .. Sushi .. skratt .. gemenskap .. villkorslös kärlek och jag är lycklig.
Levande ljus, lugn och ro, min borg, min oas .. landa, andas .. återhämtning .. lycka.
Kidsen .. bio .. små händer i mina .. kramar .. ord: moster .. jag älskar dig.
Känslan i mig: lycka ❤️
Höst .. jag älskar hösten .. jag har höstpyntat på min balkong.Vackert ❤️
Te. Skratt. Glädje. Timmar av långa samtal om allt mellan himmel och jord.
Hög integritet och stora hjärtan .. jag älskar män som har allt det där. Som ger för att de vill - av godhet. För att de vill och kan.
Livslång vänskap .. tack ❤️
Sen kväll .. två missade samtal.
Ingrid och Sara.
Blir de sista rösterna jag hör innan en ny lång, intensiv vecka börjar.
Känner mig ödmjukt tacksam för allt jag har i mitt liv. För människorna jag älskar.
Jag ser och uppskattar allt jag har.
Det ger mig ny energi & jag ser fram mot morgondagen.
För att jag älskar livet.
Kärlek // Anna ❤️
❤️
Invigning av Centrum för alla i augusti.
Så mycket glädje, så mycket längtan, så fina människor som delade dagen tillsammans med mig.
Föreläsning om integration för högskolan i Gävle. Engagemang efteråt med fantastisk respons. Fler samarbeten möjliggjordes.
Vi har äntligen producerat vår Podcast där vi lyfter upp alla ämnen som berör samhället.
Projektet med barn som har traumatiserade erfarenheter är sjösatt. Teamet består av 3 läkare, 2 pedagoger, en kommunikationsstrateg, en advokat och så jag.
Jag älskar barnen. Vi har en skyldighet att se efter morgondagens vuxna. Oavsett vem eller var barnet kommer ifrån.
Inspirationsföreläsning om integration inför en stor samling människor som var inbjuden till Hotell Elite i Gävle av region Gävleborg och Länstyrelsen. Innan jag gick stoppade en främmande kvinna från åhörarna mig och hon sa:
-Anna, sluta ALDRIG med det du gör. Du är så inspirerande, vilken energi!
Såklart .. jag lever, andas och älskar integrationen mellan människor.
Min underbara marknadsgrupp. Få vet vilket fantastiskt arbete de gör. De sprider orden överallt till företag och nätverk: orden om hur vi kan påverka livet för oerhört många när vi ser varandra och agerar.
Så oerhört fint. Love you guys! ❤️
Mina ljuvliga flickor som kom in i mitt liv i flykt från Syrien. Jag förstår att mitt liv var i avsaknad av något innan de kom. Jag älskar dem. Vi delar skratt och gråt, kramas och låter tiden hela. De är nu en del av min familj.
Tillsammans arbetar vi hårt med bistånd för människor som ofta kommer i ett oerhört svårt lidande.
Migrationsverket bidrog till läroböcker i svenska för asylsökande. Jag har jobbat oerhört hårt för att samverka med parter så vi integrerar svenska språket snabbare. Det är en mycket viktig social nyckel. Tack Bilda och tack till olika Campusar och till våra helt fantastiska lärare för god samverkan!
Vi har i genomsnitt 7-8 olika språk i omlott per dag på Centrat. Kärlek i min värld! ❤️
Utflykt med alla elever och lärare med abonnerad buss runt kommunen. Mycket skratt och livslånga minnen från denna dag.
Edinah .. tack för att du kom in i mitt liv. Tillsammans är vi starka. Våra olikheter är fantastiska ihop. Vi jobbar hårt för att marknadsföra Centrum för alla globalt. Vi har redan läsare som följer oss från många delar av världen. Makalöst häftigt❤️
Underbara Sandra. Som en ängel kom du när vi behövde dig som mest. Sorgebearbetare och krishanterare. Nu kan många komma och få stöd.
Du för med dig stabilitet och trygghet. Tack ❤️
Ungdomarna växer i antal och vi bygger just nu en större mötesplats för dem.
Jag älskar varenda en av dem. Morgondagens vuxna ❤️
En ungersk delegation kom på besök och de fick en rundvandring i Centrat. Nya broar byggdes och jag blir så lycklig varje gång jag möter människor som öppnar dörrarna och ser möjligheterna. Tillsammans är stark!
Förutom detta har vi 4 till projekt som är nya och i rullning. Detta hände under september .. jag är jätteglad och TOKLÄNGTAR efter oktober. Då händer ännu mer skoj.
Det här ÄR kärlek i sin renaste form. Människor som stöttar, hjälper och agerar. Tänk att vi gör det här, tillsammans. I Söderhamn.
Så oerhört vackert.
Kärlek till er alla // Anna
Den jag är
Idag gick jag & Afraa till Ramr butik & köpte ingredienser till vår lunch. Afraa är BTW min nya, fina, godhjärtade vän från Syrien.
Vi har under denna vecka sedan vi möttes i måndag skrattat & gråtit tillsammans varje dag. Openminded and openhearted inför och med varandra. Jag är djupt & innerligt berörd av henne.
Idag sa hon: Anna, Söderhamn is blessed by you.
Jag svarade: no, its me, beeing blessed by all you beautiful people, sharing the present and the stories of our lifes, side by side here and now.
Vi köpte alla ingredienser och när jag skulle betala fick jag syn på: BAKLAVA!! Då åkte 4 stycken av den delikatessen med också 😂
Afraa förbereder min favvismåltid.
Falafel. Så makalöst gott. Älskar dessa tjejer som varje dag spenderar sin tid vid min sida. Ödmjuka inför livet & jag inför dem.
Jag önskar hela världen att få ta del av den kärlek jag möter varje dag.
Jag tar varje dag del av resan från krig & död med slutdestinationen som innehåller en önskan om fred & liv. Det många av oss tar för givet.
Ett flickebarn kom in idag på Centrat. Stod tyst & tittade på leksaker som någon hade skänkt. Jag tog hennes hand och visade att hon fick välja ur kartongen. Skygga ögon, ett snabbt leende .. sedan skratt & glädje. Kramen jag fick gick rakt in i hjärtat.
Jag tänker: vi kan göra precis allt - när viljan till något bättre är det enda valet. När vi väljer att se. När vi väljer att älska vår nästa. När vi slutar vara rädd.
För mig är dessa möten en stark påminnelse om att varje sekund vara tacksam för precis allt jag har i mitt liv.
Mitt liv är en gåva, mitt att leva varje dag.
Jag kan välja.
Jag väljer att vara mitt bästa jag.
Kärlek // Anna
Vad vi gör det till
Torsdagkväll hemma hos mig.
Umgänge med människor vi älskar = feelgoodboost.
Min son= kärlek, kärlek,kärlek!
Jag är skaparen av mitt eget liv & min egen lycka. Jag väljer att fylla mitt liv med människor, stunder & tid som ger mig livskvalité. Jag vet vad jag vill ha & jag tar in det i mitt liv.
Jag känner tacksamhet.
Förra veckan upplevde jag en känsla av att vara vilsen.
Balans.
En tids ledighet och reflektion förde mig tillbaka till livet igen.
Det är egentligen så enkelt.
Fyll livet med skratt & glädje, ni vet .. vi bestämmer helt själv vad vi vill ha i våra liv men framförallt kan vi välja hur den yttre världen får påverka oss.
Vänskap .. 3 timmar av skratt = glädje.
Umgänge med människor vi älskar = feelgoodboost.
Min son= kärlek, kärlek,kärlek!
Äta gott= njuta av tillvaron.
Skapa = kreativitet är balsam för själen.
Jag är skaparen av mitt eget liv & min egen lycka. Jag väljer att fylla mitt liv med människor, stunder & tid som ger mig livskvalité. Jag vet vad jag vill ha & jag tar in det i mitt liv.
Ödmjuk för att jag varje sekund får & kan ta del av det.
Här & nu händer det. Bara vi stannar upp och tar tillvara på det vackraste vi har: livet ❤️
Kärlek // Anna
Det är på riktigt
Tillbaka i det verkliga livet och måndag morgon kickade jag igång dagen med uppföljning av drift till Centrum för alla. Här är det på riktigt. De människor som rör sig här behöver inte en massa snack, de behöver verkstad och verkställande. NU, i verkligheten i denna sekund.
När jag rör mig framåt behöver jag därför människor som VÅGAR ta ställning och som VÅGAR göra det där som många inte vågar göra, nämligen ta del av verkligheten som den ser ut OCH agera därefter.
Jag är ödmjukt tacksam för dessa människor för de ser till att ta ansvar för de som behöver dem som mest: människor som vill vara en del av hela samhället.
Eva Tjernström, ordförande för regionstyrelsen är en av de politiker som agerar här och nu i verkligheten. Hon inte bara ser var vi blöder, hon tar aktivt ställning och agerar. För - det är på riktigt.
Människorna i samhället som behöver integration eller delaktighet behöver inte politiker som pratar och funderar, de behöver politiker som agerar och som gör skillnad. I livet här och nu.
Eva är en av få människor som jag har mött som har precis allt det där. Hon VÅGAR. Därför är det med en oerhörd glädje jag kan delge att hon kommer att volontärarbeta en hel vecka på Centrum för alla i augusti. Hon gör det för att få en verklighetsförankrad bild av alla människor som rör sig i samhället och för att möta alla som rör sig in och ut genom dörrarna på Centrum för alla. Hon kommer personligen att ta del av alla, prata med alla, vara med överallt där det händer. I verkligheten. Det gör att hon kommer se, ta del av och vara med på riktigt. Vara delaktig i fältet, tillsammans med alla andra. Eva, hela vågen för dig. Du är på riktigt. Människorna kommer att älska dig för att du gör just detta, visar att du bryr dig och är delaktig. För att du är med i fältet. Sådant kommer människor ihåg, det är sådant människor bygger förtroende på. Delaktighet. Du levererar.
En annan människa som jag verkligen känner djup respekt och förtroende för är Lars Ulander, chef för Migrationsverket. Han har ett tydligt uppdrag och är otroligt kompetent i allt han gör. Jag älskar när människor ser möjligheter i precis allt, att utmaningen är att hitta lösningar. Sådan person är Lars.
Jag kommer för evigt att vara honom lojal i den process vi rör oss tillsammans i - integrationsarbetet. Det är utmanande, det är ofta ett hett ämne, det finns ingen mall .. ändå .. han tar besluten som krävs.Han trodde på mig när ingen annan gjorde det. Jag har jobbat så oerhört hårt för att leverera. Jag satte allt av mig själv på spel, har jobbat dygnen runt och resultatet är Centrum för alla. Jag vill att alla förstår vad han är denna man, han är den som gjorde allt möjligt när INGEN annan vågade. Det säger precis allt och lite till.
Bjuder på denna .. han är ju lite rolig också .. även om jag försökte vara seriös ;)
Jag äter, sover och lever för integrationen. Tack för att du trodde på mig. Det gjorde att tusentals människor nu är i samverkan. I FULL samverkan. Vi är dynamik när den är som bäst. Så många individer. Så många som befann sig i hopplöshet som nu är i samhörighet.
Så Eva Tjernström och Lars Ulander, ni snackar inte - ni är på riktigt.
Ni levererar.
Tack!
Kärlek // Anna
Värdskap i världsklass
Solsken, strålande solsken .. så var vädret när jag kom och så är det när jag åker. Hotelldirektören kom till vårt bord vid frukosten och sa att vi fick stanna hela dagen om vi vill. Jag sa att jag älskar stället - att miljön formligen skriker Anna överallt. Känner mig hemma. Vackert överallt där mina ögon ser. Då berättade han att hotellet ägs av en kunglig fond och att det finns ytterligare en villa på området som har bevarats i originalversion - ett hus som svenska Akademien hyr 5 månader per år och om vi vill får vi gå in och se. Vilket värdskap! Vilket fantastiskt sätt att möta upp kunder på. Nyfikenheten i mig väcktes direkt, jag vill bli berörd .. känna tidens vingar. Igen.
Min frukost. Fil med honung, russin och kanel. Ost och frukt. Te. Just love it!
Drottning Victoriad vilohem. Jag verkligen rekommenderar detta ställe. Varmt & välkomnande.
Helt fantastiskt!
Kärlek // Anna
