Det är INTE självklart att få vara frisk!!
Alla som har varit innen i svängen sjukvård under en längre period vet vad jag pratar om när jag säger att man lider av FRUSTRATION!!
Jag klagar inte på sjukvården i sin helhet - tvärtom - jag nästintill avgudar de människor som har skänkt sina liv åt att vårda och hjälpa andra .. NI ÄR FANTASTISKA!!
Det jag pratar om är SYSTEMET!
Och kommer någon dragandes med något skitsnack om privatvård så kommer jag att skrika så det hörs över Atlanten, för jag blir så jävla förbannad bara vid tanken på att ett människoliv skall värderas efter kronor och ören.
Det är FEL, FEL, FEL!!! Åt helvete fel!
Min pappa är sjuk, svårt sjuk. Han HAR sjukförsäkring så han kommer in på den FINA kliniken.
Men det finns en liten detalj i det hela, har du en kronisk sjukdom kan du inte försäkra dig för det ( tex diabetes ).. det är bara att fint be om att livet tar dig så långt det går utan att det tillstöter komplikationer efter vägen.
Och det har det gjort .. vid min gud .. så vi har levt. Med rädsla. Med sorg. Med ilska. Med lycka när vi får ytterligare tid. Men alltid finns sorgen där, för han är sjuk .. den sorgen är så stor att det går inte att sätta ord på vad den har gjort med oss.
TUR att jag är fostrad som jag är .. jag har slagits .. krigat .. inte vikt mig en tum .. och säkert varit jävligt jobbig att ha att göra med i vissa lägen. För jag tar ALDRIG ett nej som första anbud. Eller att det går inte .. vaddå det går inte??? Du menar att det KOSTAR????
Jag älskar min pappa - jag vill att han skall leva med oss.
Därför är jag ifrågasättande när jag ser att SYSTEMET haltar.
Det är även min pappa .. han ifrågasätter .. dividerar .. argumenterar .. när han orkar.
Han är diabetiker, strokepatient, njurpatient, har även amputerat ena benet så han sitter i en rullstol, dialyspatient och åker därför 5 DAGAR i veckan på dialys.
Ifjol blev han placerad bredvid en annan patient som hade lunginflammation under dialysen .. gissa vad som hände då??
Jaaa .. han fick lunginflammation. Dubbelsidig. Med följande komplikation som avslut : hjärtsvikt. Hjärtat blev svårt åtgången.
Vet ni hur det är att se någon må så dåligt??
Vet ni hur det känns att ta på rädslan inför ett faktum, en dom att man skall dö??
Vet ni hur jobbigt det är som anhörig att vänta, hoppas och tro på det där förbannade sista hoppet??
Han är stark min pappa .. som en björn .. jag har aldrig sett något liknanade. Men ändå.
Pappa fick som genom ett under en ny medicin från USA under hela våren & sommaren .. han var den första att få den. Den har gjort underverk. Den gjorde så att man kunde operera hjärtat i augusti. Annars hade han varit borta nu.
Han blev testperson. Han hade inget att förlora. Bara allt att vinna. Att få leva. Med oss.
Då kan man nu tycka att han skulle få förebyggande mot lunginflammation, så att vi slipper denna resa en gång till .. vi har liksom lärt oss turerna. Det går nämligen att få det .. men du kan inte få det bara sådär .. du måste gå omvägar .. för att täcka den där lilla extra försäkringen som du och jag och andra skulle klara av ändå .. att få lunginflammation ..
Och jag funderar .. för dem som inte orkar .. som inte har kraften att ifrågasätta själv .. hur går det för dem??
Vem för deras talan??
För de vill ju leva lika mycket som du och jag vill.
Och jag tycker att det är orättvist.
Alla SKALL ha rätt att få den BÄSTA vården när man blir sjuk.
Så tycker jag.
// Anna
Kommentarer
Trackback
