En historia tagen ur verkligheten HÄR och NU
Ikväll vill jag sprida några ord och meningar här till er .. för att det är så viktigt för människor runt omkring mig att jag pratar om saker som är svåra att säga högt. Saker som är så svåra att många människor inte ens vill tänka på dem. Men .. de kan inte blunda för det - för verkligheten jagar dem varje dag. 7 dagar i veckan och 365 dagar per år.
Under den sista tiden har människor blottat sitt innersta - satt ord på en sorg så djup att du skulle behöva ha ett hjärta av sten för att inte beröras.
Mina ord på facebook och alla steg jag tar just nu är i egenskap av budbärare för alla de människor som behöver en röst som översätter hur det är i verkligheten. Hur det är utan att dessa människor skall behöva ställa sig själv i rampljuset och sätta sina ansikten på hur riktig sorg känns och ser ut.
Så jag satte mitt ansikte, mitt namn och gjorde min röst hörd för andra människor som behöver höras utan att man för den sakens skull ser deras ansikten.
Jag gjorde detta tillsammans med underbara människor som verkar med mig på En dag för alla.
Ur det kom många goda saker upp .. människor utifrån som vill hjälpa och vara en del av en bättre morgondag för sina medmänniskor. DE gör STOR skillnad.
Ur det kom det dåliga saker .. som att jag skulle synas för mycket .. göra för mycket .. vara för mycket.
Men .. här har man missat en övervägande väsentlig sak - nämligen att jag är budbäraren. Så när man säger att jag är för mycket så säger man egentligen:
- Ni som behöver denna extra hjälp .. ni är bara för mycket.
För att hjälpa er att förstå så skall jag översätta en historia tagen ur verkligeheten. Jag har fått tillåtelse att publicera denna verklighet för någon med den lilla avvikande detaljen att jag ändrat namn etc .. för att förmedla hur fruktansvärd verkligheten faktiskt kan te sig här i livet.
Dessa rader nedan är skriven av Kajsa. Hon delar nu sin verklighet här med oss:
Hej , jag vill berätta lite om mig och mina barn , jag heter Kajsa och fyller 31 år nu den 19 e , jag har 3 st barn , Stina 13 år , Sandra 9 år och Mia som är 4 år.
Deras pappa dog förra året den 12e december väldigt plötsligt och hastigt.
Vi hade varit tillsammans i 15 år, allt var som en vanlig dag på morgonen , jag och deras pappa satt och drack kaffe tillsammans med barnen och kollade på julkalendern innan barnen skulle till skolan och dagmamman , sen när barnen åkt i väg , så var allt som vanligt , och sen helt plötsligt så dog deras pappa här hemma i vår soffa , och allt gick så snabbt på bara 30 sekunder så var han helt borta, så det kom som en chock för mina flickor att deras pappa hade dött , så dom har haft ett väldigt tufft år bakom sig nu , och dom har ingen kontakt med sin farmor el farfar eller med mina föräldrar , utan dom har bara mig en arbetslös mamma som måste stämpla och måste leva på existens minimum pga skuld till kronofogden och massvis med inkasso , jag har knappt råd med kläder eller mat eller julklappar =(
Barnen frågar efter och säger att dom vill ha massa saker men jag kan liksom inte ge dom det dom vill ha =(
Allt känns bara skit jobbigt just nu =( jag gråter mig till sömn varje dag ; för att jag känner mig så värdelös och misslyckad =( nu har jag gjort en lång historia väldigt kort förlåt att jag skriver detta till dig , men du verkar vara en sån rar och snäll person , var bara därför som jag ville berätta vad som hänt barnens pappa =( många kramar till dig från oss alla <3
Mvh // Kajsa
Jag grät när jag tog del av Kajsas berättelse.
Är det svårt att hjälpa om vi kan?
Är det för mycket att sätta sitt ansikte, namn och röst för någon som behöver det så otroligt mycket?
Jag säger:
ALLTID, kommer jag att skrika högst, mest och oftast om någon behöver mig just för det ändamålet.
Säger någon att jag då är för mycket så säger jag:
TACK! Då hörs min röst klart och högt och man missar inte budskapet.
Budskapet om:
Att vi alla behövs för varandra .. att vi kan göra ALL skillnad där den behövs.
Verkligheten är just nu denna .. Kajsa kommer med sina barn att spendera en jul med mat och julklappar. För att VI ALLA tillsammans såg till att det händer.
Tack till er alla som såg till att denna familj får den verkligheten i år - som taget ur det blå .. bara sådär .. för att vi kan.
Kärlek till er alla // Anna
Kommentarer
Trackback
