Paus

 
Hej alla ni fina som följer mig här,
 
jag vill börja med att tacka för alla fina och snälla krya på dig hälsningar, alla sms och telefonsamtal från nära och kära idag. 
 
Tänker på mina ord från igår: och vakna till en ny och hälsosammare dag.
Jo hejsan, det gick ju bra!?!
 
Imorsse när jag gick till jobbet blev jag yr och höll på att svimma två gånger om - fruktansvärt otäckt .. jag som alltid går själv hade med mig sonen för en gångs skull - vilket var tur eftersom jag var tvungen att ringa efter skjuts den återstående biten av vägen tll jobbet. 
 
Jag jobbade på som vanligt trots att yrseln inte gav med sig .. och grabbarna på kontoret ( stackarna ) fick träffa en Anna de inte är van vid att träffa .. en irriterad och överkänslig Anna som snäste av dem när det inte flöt på som det brukar .. så inte jag överhuvudtaget!
 
 
DÄR skulle jag ha reagerat starkare.
 
Jag tog förvisso åt mig och fick hemskt dåligt samvete för att jag snäst av dem .. och bad om förlåtelse för att jag var en negativ skepnad av den annars glada Anna.
 
På eftermiddagen hade jag tid på sjukhuset för att kolla upp status på mig själv.
 
Jag jobbade hela dagen fram till läkarbesöket.
 
När jag kom upp till sjukhuset fick jag ett eget rum direkt & fick lägga mig ner på en brits.
 
 
Vem som helst förstår att något är mycket fel när man är så slut att man somnar så fort man har lagt sig ner.
 
Det gjorde jag .. somnade mellan blodprovstagningen och det att läkaren skulle komma in för att undersöka mig.
 
 
När så läkaren kom visade det sig att jag har feber, blodvärdet var uruselt, luftrörsinfektion & andra mindre bra blodprovs svar. Tillsammans gör allt detta att allmäntillståndet är dåligt.
 
Man kan fritt översätta det till= tvärslut.
 
Eller som läkaren sa:
 
- 5 minuter morgon och 5 minuter eftermiddag får du röra dig ute för det är bra för dig .. sedan är det control alt delete som gäller. Du MÅSTE vila dig frisk. 2 veckors sjukskrivning tilll att börja med .. sedan en ny koll för att se om du är arbetsför överhuvudtaget.
 
 
Alldeles nyss ringde min egen läkare - han hade glömt sin mobil hemma och inte hört mina meddelande förens nu ikväll .. han lade på husarresten ytterligare med uppföljning om 2-3 dagar igen för att följa upp hur medicinerna verkar.
 
Jag har nu ett antibiotikum och ytterligare 2 sorters receptbelagda medel för att tillfriskna.
 
När jag kom tillbaka efter lunginflammationen gick jag inte ut med 20% utan jag satsade 200, i vanlig ordning.
 
Det var förra veckan .. och resultatet på den vändningen kommer nu.
 
Jag behöver vila, ta hand om mig själv och läka.
 
Därför drar jag mig tillbaka en stund. Jag är trött, deprimerad och ledsen över den utvecklingen.
 
Jag vill så mycket hela tiden .. jag vill jobba hårt, vara bäst och duktig, vara den bästa vännen, den bästa mamman, den bästa klippan .. den bästa av allt. Men för min egen vinning är jag sämst.
 
Jag är sämst på att ta hand om mig själv.
 
ALLA andras behov och önskningar har gått före min egen hälsa. 
 
Jag blev skrämd imorsse över hur min egen kropp reagerade .. därför tar jag nu en paus.
 
Jag har fått en teckning av Anna-Carins dotter Lisa som jag vill dela med mig av för den var så kärleksfull och fick mig att le mitt i eländet;
 
 
Färger i regnbågens alla färger .. inne i regnbågen står tre namn .. Anna, Pontus och Armani .. tänk att en liten flicka förstår mer än vad många vuxna människor gör .. att Pontus, min änglahund fortfarande lever i mitt hjärta  .. tillsammans med mig och Armani. Varje dag  <3
 
Undet det sista året har jag gått igenom så många sorger att det räcker för flera livstider .. det är inte så konstigt att min kropp är trött. Det är inte konstigt att jag behöver vila. Det är inte konstigt att min kropp blir sjuk när jag bär på sorg & samtsigt driver mig själv framåt i 200 knyck.
 
Därför tar jag en paus nu.
 
 
Kärlek till er och ta hand om er - delar med mig av några ord som en klok man sa till mig för ett litet tag sedan:
 
- Livet går i direktsändning här & nu & det kommer inte i repris.
 
Andemeningen med det är att man skall vara rädd om livet som vi har, här och nu.
 
// Annan
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0