Allt jag behöver

 
 
 
 
 förutom medicinen som gör mig frisk ..  är att få orken tillbaka  så jag kan spendera tiden utomhus.
 
JAG är inte skapt för att inte få röra mig.
 
Då blir jag deprimerad, gråtmild, ledsen & känner ingen glädje överhuvudtaget,
 
Den här sista veckan har verkligen varit så.
 
Deprimerande!
 
Idag var första dagen på veckor som jag orkade med en riktig promenad -  jag inser naturligtvis att det beror på Doxyfermen .. tack, tack, tack!!!
 
Så idag .. första dagen som jag orkade med en promenad på flera veckor såg det ut såhär:
 
 
Bebisen .. flög över snödrivorna .. jag njöt, varje sekund av utomhusvistelsen .. med att se honom springa och explodera i valplycka. Över en snördriva, för en nedgrävd pinne eller snöröjning a´la Springer Spaniel - det gick undan .. det kan jag garantera!! Annahund. En riktig Annahund.  *S*
 
 
 
Jag har en förkärlek för vackra omgivningar .. fullständig lycka i Anna hjärtat.
 
 
 
Andas frisk luft .. känna syret i lungorna .. endorfiner .. ljudet av vinden ..  kan inte leva utan det. 
 
 
 
Mamma och moster .. jag älskar min familj. Världens bästa! Och dessa systrar kan det där med att skratta - DET kan jag lova .. så jag fick träna magmusklerna jag också idag ;)
 
 
 
Matte! Det är något allvarligt fel på den där valpen som kör ner hela huvudet i snödrivan .. rappa på .. jag vill heeeeeeem!! Det är kaaaaaallt!!  
 
 
Världens bästa .. mammagrisen .. kärlek .. tacksam. Jag är tacksam för att han kom i en tid där jag inte själv förstod hur mycket han skulle komma att lära mig & få mig att inse vem jag själv är & var jag är på väg - i en tid som växlat mellan glädje och sorg.
Underskatta aldrig vad som kommer till dig i livet - för du vet aldrig vad för läxa den skall föra med sig.
 
 
 
Nu sitter jag iallafall här .. mycket glad och på mycket bra humör efter min promenad!
 
Tänker passa på att göra något när orken och energin flödar i blodådrorna .. så nu blir det matlagning .. bara sådant som jag älskar!
 
 
Det är kärlek det .. för liten hungran  ;)  // Anna
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0