Mitt förflutna
Inatt knackde mitt förflutna på dörren .. och jag blev så lycklig när jag såg Tompa i min hall.
"Lillebror" som är fullt vuxen och därigenom MYCKET störra storleksmässigt än mig! *S*
Men jag kramar om honom som att han är liten fortfarande ( på tå ) .. hahahaha ..
Han är egentligen min sons kusin .. och han bor inte i min stad längre.
Men vissa band klipps aldrig.
Jag vet vad jag var för honom - och vad han var för mig. Är fortfarande.
Varken tid eller avstånd förändrar det.
Det känns så fint i mitt hjärta - att veta & känna det.
Oavsett vad .. så är begreppet vi oförändrade.
Han passar i min soffa, är hemmatam i mitt kök - och vi kivas på samma sätt som då .. när förfluten tid var presens.
Inatt .. när jag var sjuk .. kom han förbi ändå .. han skämtade med mig och sa:
-NU har jag fått min Anna Idell dos för det här året.
Och jag tänkte .. stanna ett tag till .. åk inte.
Jag vinkade av honom med en puss på kinden och orden ringades efter honom när han hoppade in i bilen:
- Duuuuu .. ring .. om det skulle vara något .. jag finns alltid här .. det vet duuuu!!!
Såhär minns jag honom .. Tompa .. med en då liten Philip i sin famn .. hjälpsamme Tompa. Som alltid kom förbi hemma hos mig med frågan:
- Anna, vill du ha hjälp med något? Kan jag göra något?
Idag lever jag på den känslan han kom och lämnade av inatt - känslan av gemenskap och ett förflutet värt att älska genom tiden.
För mig - betyder det allt. Precis allt.
Kärlek // Anna
Kommentarer
Trackback
