Ur ett genusperspektiv - jävla tråkig inledning
Jag har aldrig fattat det där ..
Det manliga och kvinnliga aspektet och hur man hjälper varandra.
Idag är jag skitsur när jag tänker på saker som skulle behöva fixas här hemma.
Inte för att jag inte kan göra dem själv - men för att det handlar om prioriteringar.
Tiden. Och lusten. Och orken.
Om att vara frisk så att man kan göra alla de där 1000 sakerna och vara skitduktig på det - samtidigt som jag naturligtvis är bäst på mitt jobb- högpresterande, en toppenmamma, den bästa flickvännen som vandrat på denna jord - alltid snygg, läcker och fantastisk, kock som ställer fram bra och näringsrik mat på bordet, städerska, tvätterska och just ja .. den bästa samhällssamariten också!
Och nåde om det tillstöter något som rubbar den perfekta rytmen .. som till exempel att jag själv mår dåligt mellan varven.
Tro faaaaaan att garderobhelvetet på övervåningen aldrig blir klar någon gång!!!
Jag funderar och funderar och får en otäck känsla av att jag prioriterat galet själv.
Att jag är fruktansvärt uselt dålig på att BE om hjälp OCH vara en arbetsledare i det jag inte mäktar med själv.
Jag är tyst. Säger inget. Gör själv.
För det är ingen tvekan om att jag kan själv.
Men ibland är det snällare mot både mig själv och dem jag lever med att enkelt be om hjälp.
När tid, ork, lust och engagemang tryter.
Är det så enkelt .. att vi kvinnor generellt är sämre på att be om hjälp?
Att vi är så fostrade att vara duktig jämt?
När jag tänker på min mamma och vad hon gör & kan så framstår hon som värsta uberkvinnan .. hon är styrkan personifierad. Hon är en gudinna i köket, med ett alltid städat och fint hem och hon hanterar hammaren lika bra som värsta snickaren. Hon är grymt duktig i sitt jobb, hon sköter sin familj klanderfritt och hon är snäll. Otroligt snäll.
Mamma .. från och med nu kan vi väl hamra oftare tillsammans?
Roligare så .. har jag kommit fram till idag.
Fast .. så kommer jag ju på att vi har ju faktiskt både snöröjt, hackat is och hängt i stuprännan tillsammans denna vinter - vi gör det för att vi vill underlätta vardagen för varandra.
Det var en fin tanke att avsluta denna dagens fundering på.
K // Annan
Kommentarer
Trackback
