Varför säger man inte högt vad man tycker?
Varför säger människor inte vad de egentligen tycker och tänker om saker för?
Varför är de flesta ( inklusive jag själv ) ofta tyst för att det blir obekvämt att säga sin åsikt?
Det är något som stör mig enormt.
Varför skall man vara så jäkla duktig, foglig och bekväm jämt?
Varför är vi så rädda för att stöta oss med andra?
Tanken kom nu på morgonen när jag läste Aftonbladet .. det trigagde igång saker inom mig.
Jag har haft människor på faceboook som tagit bort mig som vän för att jag har sagt att jag är emot droger ( läs narkotika ). Som har tagit bort mig som vän för att jag sagt ifrån när jag har blivit illa behandlad.
Jag mådde lite dåligt för att de tog bort mig .. jag vet ju vilka dem är. Inga människor som jag umgås med privat .. men ändå.
Jag tänkte .. men de vet ju att jag inte menar något illa .. att jag bara står för mina åsikter och att jag faktiskt tycker så .. att missbruk och att göra illa andra människor är fel.
Jag vet vad missbruk och övergrepp gör med människor.
En av mina bästa vänners föräldrar drev ett familjehem för unga narkomaner som skulle avvänjas och som sedan skulle slussas ut i livet igen .. INGEN vacker syn när de var påtända eller fick en flash-back.Kan ni föreställa er att få ett rus utan att ha tagit drogen? De ljuden var inte mänskliga.
Jag kan INTE acceptera missbruk eller övergrepp.
Men när jag satt och tyckte att det kändes jobbigt att människor var arga på mig för mina åsikter - så tänkte jag .. jag skulle kanske ha varit tyst.
Nu är människor arga på mig för att jag säger som det är. För att jags äger hur jag faktiskt känner.
Som min sanning ser ut.
Men ..
Jag tänker inte låtsas som att det är okey.
Att missbruka alkohol, sex, droger, medikament, andra människor .. kan aldrig vara okey när det sårar, gör illa eller på annat sätt förstör för sin omgivning.
Om man då anser att jag är en taskig vän/ medmänniska eller annat för att jag säger ifrån och vägrar att beblanda mig med självdestruktiva beteenden och levnadsförhållanden .. då måste det få vara så.
För jag vill leva ett sunt och friskt liv, i harmoni med andra människor.
Jag har förtjänat det.
1 år och tre månader i terapi för medberoende.
Jag har jobbat med mig själv i 1 år och 3 månader.
Så kom för f*n inte till mig och säg att jag inte vet vad jag pratar om .. eller att jag skall vara tyst.
Jag är så förbannat trött på att vara tyst!
Det gör saker med människor. Som ni inte kan föreställa er.
Tystnaden.
Att vara tyst när något är fel är som att säga att det är okey.
Och JAG tänker inte vara tyst!
För det är f*n inte okey!
// Anna
Kommentarer
Trackback
