Till mina förföljare
Jag är inte imponerad.
Jag brukar inte bry mig om den lilla skara människor som lever sina liv genom andras ( mitt ) och som pratar bakom min rygg och säger de mest fasansfulla sakerna om mig ( säger mer om er än om mig ) för övrigt tycker jag nog mest att det är ledsamt att man efter sådan lång tid saknar förmågan att se att livet handlar om så mycket värdefullare ting än att lägga tid och energi på att skada andra människor ( mig )
Jag blir inte ledsen eller berörd längre av det ni gör eller inte gör .. jag blir bara förvånad att jag så lång tid senare berör så djupt att man fortfarande agerar.
Det säger mer om er än om mig.
Jag har gått vidare.
Jag önskar att även ni kunde göra detsamma.
Hos mig finns inget hat.
Ingen antagonism.
Ingen känsla för att vilja beröra.
Bara en önskan om att få vara ifred.
Livet handlar om att leva.
Att älska.
Att beröras av nuet.
Att längta efter framtiden,
Att vara lycklig för det man har - det handlar inte om att sarga sönder tiden med att älta det som har varit eller det som har gått förlorat.
Jag är ljusår på väg mot andra mål i livet .. jag är inte den jag var.
Försök att acceptera det & förstå att jag känner ingen ilska - överhuvudtaget.
// Anna
Kommentarer
Trackback
