Att leva utanför - varje dag.
Det här inlägget är taget ur realtid, en sann berättelse om utanförskap. Namnet är fikterad och ålder likaså.
Men orden, berättelsen är sann. Ni som inte vill ta del av vad utanförskap betyder, ni skall sluta läsa här.
Det här är berättelsen om Stina, 16 år och om hur hennes liv är - livet betraktat från hennes sida av verkligheten. Berättat med hennes egna ord.
Lisa, berätta för mig .. hur länge har du känt dig ensam?
- Ända sedan jag började förstå att min mamma drack alkohol väldigt mycket. Jag tyckte att det var jobbigt.
Hur känns det när mamma dricker?
- Tungt. Ah, men det blir jobbigt liksom.
Vet alla att du har det så hemma?
- Nej.
Hur ofta tänker du på att det är sådär jobbigt?
- Ja, de gånger när hon dricker, vilket är varje helg. Ibland vardagar.
Hur blir mamma när hon dricker?
- Jamen .. allmänt jobbig. Eehhhh .. kan vara skum. Humörsvängningar och .. ja. Det är jobbigt.
Hur har det varit med kompisar?
- Jag har nästan alltid varit den som nästan ingen har velat vara med.
Vad tror du att det beror på?
- För att jag kanske är dryg, folk har inte samma humor som mig .. jaaaaa .. jag vet inte riktigt.
Varför tror du att andra ungdomar tycker att du är dryg?
- Jag vet inte.
Men i klassrummet .. är det någon som pratar med dig någon gång?
- De kan fråga efter typ pennvässare eller sudd.
Är det allt?
- Mmmmm ..
Berätta för mig .. när är det jobbigast att känna sig ensam och utanför?
- Jamen typ, alla i klassen håller på och pratar med varandra och så sitter jag bara där .. ingen verkar se att jag är där .. liksom.
Säger de något taskigt någon gång?
- Nej ..
Hur vet du att de inte tycker om dig då?
- Eftersom att ingen pratar med mig eller så ..
På gymnastiken .. känner du att får vara med där i samverkan med de andra ungdomarna?
- Jag känner ingen .. de pratar inte med mig .. hur ska jag då kunna få vara med och bli vald till handboll eller så?
Hur är det på de andra lektionerna då?
- Tråkigt. Hemkunskapen .. jag har ingen som vill jobba med mig.
Fritiden då?
- Då umgås jag med mina vänner.
Hur fick du kompisar utanför skolan?
- Jag hade en kompis som kände andra kompisar och så umgicks vi med dom och så fick jag också vara med.
Beskriv hur det känns att vara den som inte får vara med:
- Först från början var det jobbigt .. då grinade jag mycket .. ibland ville jag dö .. men sen så vart jag starkare, tänkte på det som jag hade. Man måste tänka på det som man har .. det ska man hålla i hårt och inte tappa. Det är som att man springer åååå man får inte sluta - förens man nått sitt mål och det är att hålla kvar det man har så länge man kan.
Om du fick säga vad du ville till alla som mobbar ,, vad skulle du säga då?
- Att tänka på att inte såra folk som har det jobbigt ändå och även dom som inte har det jobbigt. Och så låta alla få vara med. Utan att någon ska känna sig utanför.
Stina 16 år.
Min egen reflektion .. hur är det möjligt att en ung människa kan leva så isolerat. Varje dag. Och ingen reagerar?
// Anna
Kommentarer
Trackback
