southhampton.blogg.se

 

 

Idag har jag lämnat ifrån mig allt material som jag har arbetat med under många månader .. material med texter skrivna av människor som vet vad utanförskap betyder.

Hård verklighet - där man vill föra in mjuka värden.

För att öka kunskap och förståelse.

I mina nderlag och texter kan man nu finna:

Förälder vars barn tog livet av sig för att han var så mobbad.

Barn som har varit mobbad själv har skrivit ned känslorna med egna ord - hur det känns .. hur det är .. vad det gör med dig som liten att vara mobbad och placerad i utanförskapet.

 

En flicka delar berättelsen om sin egen verklighet - där hon lever i en familj med missbruk.

Vuxna människor som arbetar med barn i utanförskap har släppt in mig i hjärtats centrum och låtit mig ta del av hur deras arbete med dessa barn ser ut och varför det är så viktigt att lyssna, ta på allvar, uppmuntra och finnas där - som ett stöd utanför det helvete som barnen befinner sig i.

 

Jag har lyssnat till en fattigdom som ni inte kan föreställa er. Jag har gråtit vid flera tillfällen när jag har sett bilder och förstått hela budskapet om vad utanförskap verkligen kan betyda.

 

Bilden från Kosovo är en mardröm som den mutistiska flickan Anita, 10 år hade. Bomber som faller över hus, husen brinner, människor blir skjutna och våldtagna. ( Den här teckningen fick jag från Laila Lindberg, arbetar som lekarbetspedagog, specialpedagog och är verksam i Söderhamn. Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter .. och tack för att du finns. Din plats i detta liv är helt av oersättlig karaktär för de barn som har turen att få komma till dig )

 

Ingen människa .. och framförallt aldrig barn får någonsin fara så illa. Alla människor äger rätten till att vara sedda, älskade och framförallt äger de rätten till att få vara en del av gemenskapen. Allt annat är fullständigt oacceptabelt.

Om NÅGON säger att det inte är så farligt eller att det skrivs för mycket eller pratas för mycket om detta så säger jag:

- Fråga barnet som det berör. Fråga barnet som lever i ett helvete varje dag - om det tycker att det görs för lite för att dess liv skall kännas värdiga? Fråga barnet om det vill ha vänner, om det vill ha möjlighet att få leka och känna gemenskapen eller om det har behov av att få känna sig trygg? Jag garanterar att varenda barn skulle svara ja på den frågan.

 

Det här inlägget riktas tacksamt till dem som deltagit aktivt och som medverkat för att öka förståelsen om varför det är så viktigt att vi vuxna är med och sätter gränserna. Vi är barnens förebilder. Vi bär ansvaret för att barnen skall ha det bra och vara trygga.

 

Min personliga åsikt är således denna: Det är ALDRIG ett barns fel att det hamnar i utanförskap, spelar ingen roll om man anser att barnet är stökigt, utåtagerande, inbundet eller vad som ( vi vet inte vad som ligger i barnets ryggsäck ) .. det är ALLTID de vuxnas skyldighet att skydda barnen så att de är trygga i sin uppväxt. Det är ENBART de vuxna som kan se till att utanförskap upphör.

Min tanke och känsla blir därför:

Vad är renare och mer oskyldigt än de små barnen som vi faktiskt själva valde att ge liv till?

Det spelar ingen roll för mig om barnet inte är mitt eget - jag som vuxen har ett val och ett ansvar jämtemot de barn som lever i samhället.

Blunda eller se sanningen som den är och agera därefter.

Empati, sympati och förståelse. Tillsammans kan vi göra underverk där det räknas.

Jag ber därför från djupet av mitt hjärta eftersom jag vet att ni är många som följer mig här - snälla agera mot utanförskap. Prata med era barn om varför det är så viktigt att vara en schysst kompis. Berätta för era barn att värdena som räknas i livet skall vara mjuka. Förklara för era barn att det är inte självklart att ha ett tak över huvudet, att det är inte självklart att kunna köpa den senaste telefonen, att det är många som har ett handikapp men att även det är vackert - för vi är alla lika mycket värda under solens strålar. Om det är ett barn som är stökigt, säg till ditt barn att man vet aldrig varför det andra barnet beter sig si eller så - att vi alla är olika, men att vi inte skall döma utan öka förståelsenför  att vi alla är olika och att det är det som är så fint. 

 

Jag säger ofta till min egen son att vi alla bär på olika ryggsäckar, att vi blir fostrade olika, att vi bär på olika erfarenheter av livet och att det också är därför som vi beter oss så olika.  Jag säger ofta att det är aldrig okey att bete sig illa, men att det kan faktiskt finnas orsaker som vi inte vet något om. Jag brukar förklara hur det kan påverka oss om vi till exempel inte växer upp med kärlek och närhet. Eller vad som händer om man blir sviken gång efter gång. Jag pratar ofta känslor med min son. För jag anser att det är min plikt som förälder att öka kunskap och förståelse - mitt budskap till min egen son är glasklart: Vi är alla lika mycket värda. Empati och sympati gör världen till en vackrare plats och min uppgift som vuxen är att skydda min son - i alla lägen.

SAMT:

Döm aldrig barn som du inget vet något om - du vet faktiskt inte vad det barnet bär på för hemligheter.

Mjuka värden. Alltid mjuka värden.

K // Annan