Back to eternity
I början av veckan gjorde jag och min familj en resa som min mamma och pappa hade planerat att göra denna sommar. Pappa ville besöka alla ställen som vi har bott på och där han verkade under sin tid i livet när han byggde upp sitt liv och familjen han delade allt med.
Vi besökte Graninge där han byggde upp det som då blev ett av Sveriges modernaste sågverk.
När vi svängde in på grusvägen som leder till sågverket var det som att slungas tillbaka till min barndom.
1000 tals minnen trängde upp och jag kom ihåg .. kände .. berördes. Till tårar, om och om och om igen.
Jag och min syster utanför det hus som jag växte upp i .. jag lämnade mitt namn inristat i ett av rummen inne i huset - den dagen som jag flyttade för att det alltid skulle vara märkt av mig.
Men .. jag är lika märkt - jag bär med mig så många lyckliga minnen från den här platsen. Kärlek som aldrig kan köpas för pengar, trygghet som aldrig går ur för den sitter i varje cell av mig.
Barndomsminnen .. här lekte jag och mina vänner .. sommar som vinter .. åkte kälke på vintern och hade affär på sommaren.
Solnedgång från Halstaberget .. så många timmar som jag har spenderat på detta ställe. Tränat slalom, tävlat slalom .. alltid med pappa. Jag kunde höra hans röst ..
- Anna, kom ihåg att ta ut svängen innan denna port - gå rakt på den, det är lite isigt på de här partierna .. är det fäste i skidorna - hur känns vallan? Behöver vi gå igenom banan en gång till?
Eller den gången som vi skulle tävla i störtlopp och han hyrde ett par skidor på 2,10 för de var det nyaste hemkommet .. jag var så jävla arg för de var inte i närheten så bra som de jag hade själv och de var så hårt slipade att jag höll på att gå ner i spagat för de bet fast i underlaget .. men under loppet hade jag bara en tanke och det var att jag skulle ner så fort det bara gick s jag kunde skälla på pappa om det.
Vi skrattade senare under alla år om just den incidenten.
Team .. vi var världens bästa team.
Ett ställe .. en miljon minnen. Tacksam. Jag är så oerhört tacksam. Jag träffade en gammal barndomsvän Vicky .. hon sa:
- Anna .. Åke satte spår. Han lämnade ingen oberörd. Ibland skämtar vi om att vi är som Idells .. när vi far omkring och gör 1000 saker samtidigt.
Och så var det med min familj - är fortfarande. Alltid på språng. Alltid något på G.
Vi vinkade av Sollefteå och åkte vidare till Backe - där pappa byggde sitt första hus till oss .. vidare till Östersund där vi har våra kusiner och när vi kommer fram til vår slutdestination så får jag en present.
Ett foto på pappa. Taget förra sommaren. Ser ni gesten. Gesten han alltid gav när livet var 100%
Pappa .. resan var 100. Verkligen 100. Jag vet att du var med varje sekund av resan. Tack för allt du gav din familj. Jag blev åter påmind om vad som är viktigast i livet.
Jag hör dina ord:
- Anna, man skapar sin egen framgång. Dela det med någon som delar dina drömmar.
Jag känner, ser och är tacksam. Mina ögon och hjärtat är vidöppen. TACK!
Kärlek // Anna
Kommentarer
Trackback
