Missbrukad och våldtagen
Jag kan inte släppa känslan .. den river inom mig .. jag är tyst .. men i min kropp vrålar jag från själen .. det är inte rättvist .. det är missbruk i lidandets fulaste skepnad.
16-åringen framför mig är 16 på pappret .. men hon talar som att hon är 40 år gammal.
Livet har märkt henne .. på alla sätt som går. Hon har lidit, på alla sätt som går.
Någon har säkert sett henne .. men vem kände? Vem förstod? Vem tog ansvar med kärlek som första alternativ i omhändertagandet av henne?
Det fanns säkert människor som ville .. som tänkte väl .. som agerade efter sina egna referensramar .. vad som är rätt och fel.
Men för flickan som sett, upplevt och känt sorgen i att inte ha något och att allt var fråntaget henne blev det bara värre. Fel umgänge, fel bakgrund, fel attityd, dömd, dömd, dömd.
Jag kan inte bära hennes sorger .. jag kan inte säga att jag förstår .. men jag känner.
Jag hör hur hon resonerar, hur hon ser en framtid - en ljus sådan .. hon vill ha livet.
Gud hjälpe mig - men jag kände hur jag svepte ut mina vingar i en mils radie runt henne.
Inte av medlidande - inte för att jag tror att jag är svaret på hennes önskningar.
Men för att jag ser, känner och förstår att jag har ett maskrosbarn framför mig och allt hon behöver är att bli respekterad för den hon är. Hon är vacker, hon är ung och hon behöver få verktygen - något som pekar åt ett håll som ger hopp och insikt om att den väg som hon redan har valt är helt rätt. Något som de flesta barn och ungdomar får gratis. Den här tjejen får INGET gratis.
Hennes berättelse om sitt eget liv har färgat mig .. gjort mig ännu mer beslutsam om att det behövs mer mjuka värden .. större acceptans .. VÅGA SE helvetet när det finns runtomkring oss.
Jag respekterar denna 16-åring mer än vad jag gör med många andra vuxna människor.
Hon har FÅ som tror på henne .. hon måste hela tiden slåss mot fördomar och liten acceptans.
Ändå log hon och skrattade så många gånger under vårt samtal.
Nå .. det här är ett löfte från mig till dig .. du har mig vid din sida .. varje steg som du tar på den vägen som du har valt, kommer jag att backa upp, stötta, finnas tyst här om du vill det .. eller prata om du behöver det.
Jag lovade henne tältning under bar himmel i sommar .. den glädjen, det leendet jag möttes av kommer att följa mig under hela mitt liv.
Min fråga är nu .. du som vuxen som läser detta .. vad gör du för att göra skillnad där det verkligen behövs?? I mjuka värden .. för att du känner och verkligen vill ge villkorslöst där det känns som mest?
Vill du se, vågar du - eller blundar du?
K // Anna
Kommentarer
Trackback
