Men hur orkar du människa?!?
Jag får ofta frågan om hur jag orkar träffa så mycket trasiga männsikor och om jag inte blir helt dränerad och känslomässigt slut av alla dessa möten?
Jag får den frågan så ofta och konsekvent att jag vill säga några ord om det.
- Nej, jag blir aldrig energidränderad av utanförskapet. Spelar ingen roll vilket utanförskap jag än möter, fattigdom, våld, missbruk, HBTQ, funktionsnedsättning, etniska bakgrunder eller sociala missförhållanden eller vad vi än pratar om ..
Hur kan det komma sig?
- För att de som kommer till oss har en sak gemensamt: VILJAN till förändring till det bättre = det GER energi.
Vad gör mig trött?
- Människor som kan ge förändring men som väljer att inte göra det = energidränering.
Där blir jag trött. Ledsen och många gånger upprörd.
Människor i maktpossition eller med makt att göra skillnad som INTE gör en förändring - fast de kan.
Jag förstår inte det. Det spelar ingen roll hur många språk jag får det översatt till så förstår jag ändå inte .. hur kan en välja att inte göra en förändring till det bättre om en kan???
Jag pratar inte om att göra mycket .. jag pratar inte om att ge massor hela tiden .. jag pratar om det lilla i vardagen. Det där lilla - som att ge ögonkontakt .. som att kanske le mot den du möter .. kanske säga ett ord .. det där lilla som gör så mycket. Jag pratar om en medmänniska.
Jag pratar om att se varandra.
Idag blev jag så lycklig .. jag fick höra att Centrum för alla är omnämnd i andra kommuner - i andra flyktingförläggningar. Vi är omnämnd som en fantastisk plats att åka till .. varför?
- På det där Centrum för alla får alla komma - precis som du är .. oavsett vem du är så är du välkommen. Fantastiskt.
Tänk att så lite kan få en sådan spridningseffekt?
Jag blir aldrig trött på utanförskapet.
Ju mer vi ser varandra desto mer energi får jag.
För när vi ser varandra händer något fantastiskt - vi får en tillhörighet.
Tillhörighet gör att människor mår bättre.
Det ger en sund utveckling - det ger en positiv samhällseffekt.
Det handlar inte om att göra allt.
Det handlar om det lilla.
Det handlar om att se varandra.
Att få vara den vi är. Bli accepterad såsom vi är.
Det är det där lilla i vardagen som gör stor skillnad.
Jag ser dig.
Ser du mig?
Kärlek // Anna
Kommentarer
Trackback
