När min själ möter din

 
Varje dag hör människor av sig till mig. Det spelar ingen roll vilken veckodag det är eller vilket tidslag det är under dygnets timmar.
 
Vad vill människor mig när de kommer?
 
Det berör precis allt.
 
Föräldrar som har förlorat vårdnaden om sina barn.
Ungdomar som inte längre vill leva för de ser ingen framtid.
Barn som behöver extra hjälp för att få passa in.
Människor som behöver kläder.
Människor som behöver mat.
Människor som är utkörd i kylan för att de är gay eller för att de är född i det de upplever  är fel kropp.
Människor som behöver gemenskap.
Föräldrar som ser sina barn gå ner sig i missbruk.
Ungdomar som befinner sig i missbruk men som vill ut ur det.
Människor som ber mig att lyfta olika problem som tex mobbning.
Människor som är helt ensam och som vill ha gemenskap.
Människor som är svårt sjuka och som vill få komma och bara prata.
Människor med handikapp som behöver få hjälp i sin tillvaro.
Människor som känner att de på grund av sin hudfärg blir exkluderad.
Människor som har förlorat en medmänniska och som behöver få värme till ett brustet hjärta.
Människor som har blivit misshandlad eller blivit utsatt för övergrepp.
 
 
Jag kan fortsätta listan i all evighet.
 
Nu till kärnan i detta, är det någon som ens behöver fundera över varför det ser ut som det gör i samhället runtomkring oss?
 
Varför det existerar kriminalitet, missbruk,övergrepp och utanförskap?
 
Se listan ovan. Igen. Och igen.
 
När vuxna och barn far illa mår de inte bra. Det är svårt att göra bra saker när en mår dåligt.
 
Det alla har gemensamt är sökandet efter medmänsklighet, kärlek och värme.
 
Att bli sedd, tagen på allvar - att bli lyssnad på. 
 
Jag säger hela tiden om och om igen att vi måste bli bättre på att samverka. Bättre på att se. Bättre på att beröra varandra.
 
Se listan ovan. Igen. Och igen.
 
Vi föds med olika förutsättningar.
 
 
När jag var liten och medan jag växte och  även i vuxen ålder sa min pappa alltid att Anna, du kan inte vara hela världens Florence Nightingale, du kan inte hjälpa alla.
 
Nej, men när jag samverkar med andra så kan vi tillsammans göra så otroligt mycket mer.
 
Jag vet att det är så - för jag ser det varje dag. Jag samverkar, exakt hela tiden. Med helt underbara människor som satsar allt de har i förändringsarbetet till en bättre morgondag. Vi berör extrem djup sorg, men jisses så vi skrattar tillsammans. För vi är så makalöst starka tillsammans.
 
Nu, se listan. Om och om igen.
 
Se även framför er samverkan där vi är många som ser, berör och hjälper varandra.
 
Människor mår bättre i samhörighet. 
 
Ensam är sårbar men tillsammans är vi starka.
 
När min själ möter din. När din själ möter min.
 
Då har vi en samhörighet.
 
Tillsammans.
 
Det är så vi får förändringen till en bättre morgondag.
 
Kärlek // Anna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0