Den jag är
Förra veckan tappade jag fotfästet. Fullständigt. Under några dagar. Jag mådde inte bra alls. Jag funderade över människor, deras avsikter, vad jag är och för vem jag är vad. Men mest funderade jag på vem jag är för mig själv. Vad som är viktigt i mitt liv.
Jag kom ihåg pappas ord:
- Anna, dela ditt liv med någon som delar dina drömmar. Det är så man blir lycklig.
Jag kom ihåg hans ord:
- Anna, när det är jobbigt, jobba hårt så in i helvetet det är så man håller fokus.
Jag kom ihåg hans ord:
- Njut av livet Anna, livet skall vara roligt att leva.
Så jag virrade runt några dagar under förra veckan .. påverkad av andra människors beteenden. Jag tillät andra att för en liten stund ta plats i mitt liv. Det gjorde mig ofokuserd. Utan kompass.
Tills jag en kväll i badet skrattade åt mig själv, för .. insikten slog ner som en bomb .. jag är kaptenen över mitt liv. Jag vet också att om jag går in i min egen känsla så mår jag bra, oberoende av någon annan. Jag har tydliga målbilder. Med vad jag vill och i vilken relation jag har till mig själv och var jag är på väg.
Jag tänkte .. jag har integriteten intakt, jag har jobbat hårt som f*n ,, men när hade jag skoj sist?
Så, jag bestämde mig för att leva livet som det skall vara - i glädje och med skratt som förstahandsval.
Jag sa till min Sara .. du .. vi drar. Jag måste ha miljöombyte.
Så vi satte oss i bilen, svängde ut på E4:an .. söderut ..
Mil efter mil efter mil lade vi bakom oss .. i Stockholm bröt helvetet ut .. vi kröp fram .. det haglade och regnade, blixtrade och dundrade .. och jag kände lycka.
Vi stannde på ett hak efter vägen för att äta .. Daisys .. det kändes som att kliva in i Twilight Zone.
Sedan körde vi fel .. rätt ut i mörkret .. och jag skrattade så jag låg dubbelvikt innan vi kom på rätt väg och håll, men jag sa till Sara:
- Du, vi har ingen brådska, livet är här och nu, vi är på semester .. det enda vi vet det är att vi kommer att komma fram dit vi skall.
Så skön känsla och den inställningen har jag till livet.
Imorsse, vaknade upp till ett soligt Oskarshamn .. jag svär .. jag kommer inte ihåg när jag mådde så bra sist. Lugnet .. glädjen .. livet.
Sara .. som kan mig utan och innan .. som ser HELA mig så som jag är. Som alltid bara vet. Hon som jag berättar allt och inget för .. hon som jag kan diskutera alla ämnen med som handlar om allt mellan himmel och jord. Hon som följde mig på impulsresan utan att tveka. För att hon känner mig. För att hon ser vad som finns i djupet hos mig.
Tack vackra människa för att jag får fullt spelrum för den jag är med dig. Idag har jag säkert sagt att jag är lycklig 20 gånger .. sträckt ut armarna och bara känt livet .. Sara .. du är en stor anledning till den lyckan. Tack.
Kalmar slott .. Kalmar slott var fantastiskt vackert .. älskar historia, älskar dåtiden och känslan av tidens vingar.
Sedan fortsatte resan .. BRON över till Öland .. sååååå härligt!
Drottning Victorias vilohem. Här bor vi .. jag och Sara .. underbar trädgård, uteplatser tagen som från en svunnen tid .. inomhus genomsyras hela stället av .. lugn och ro. Exakt vad jag behöver.
Mitt rum är fantastiskt gulligt .. med öppen spis. Vet ni hur mycket jag älskar denna miljö?
Sen eftermiddag, så strosade vi ner till centrala Borgholm, vi hittade en gullig innergård där vi tog in oxfile och rött vin .. pratade om allt och inget medan solen sken från klarblå himmel.
Vet ni .. livet i sin skönaste form. Jag kände livet, jag kände att jag har försummat mig själv när jag har jobbat så hårt och inte gett mig utrymmet till att få leva. Jag insåg när jag satt där på innergården med min fina vän att jag är otroligt priviligerad. Jag kände mig fri. Fullständigt fri som människa.
Båthamnen .. där drack vi kaffe och åt glass .. jag såg STORA fiskar i vattnet och älskade känslan av vind i ansikte och hår .. och så skratt igen. Vi skrattar hela tiden .. över allt och inget.
Sent ikväll var vi uppe och besökte Borgholms slott .. vi gick och gick och gick efter helt underbara stigar .. stannade till vid denna plats, där skog och grönska mötte hav.
Jag känner .. det är fantastiskt att vara människa. Vi har allt, bara vi stannar upp mellan varven.
Förra veckans läxa är således:
De största läxorna i livet gör ondast, men om vi bara förstår att vi själva väljer hur livet skall vara ( oberoende på hur andra människor beter sig eller inte ) och att när vi själva sätter målen, syftet och det innehåll vi själva vill ha i våra egna liv så får vi exakt det vi vill ha.
Jag är därför mycket ödmjukt tacksam för att jag väljer att leva livet, här och nu som jag vill ha det.
Kärlek // Anna
Kommentarer
Trackback
